The permission process for large onshore wind turbines in Sweden - How do authorities interpret the laws?

Abstract: Denna studie undersöker tillståndsprocessen för stora landbaserade vindkraftverk i Sverige. För att bygga en gruppstation med fler än sju vindkraftverk som är högre än 120 meter eller enstaka verk högre än 150 meter krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Tillståndsansökningar till Länsstyrelsen kräver att den kommun där vindkraftverken ska placeras ger sin tillstyrkan enligt 16 kap. 4 § i Miljöbalken. I praktiken ger denna lag kommunerna vetorätt mot vindkraftverk utan att behöva motivera sina beslut. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjuer med Länsstyrelser, konsulter och de nationella vindkraftssamordnarna för att komma fram till mina slutsatser. Jag har även gjort litteraturstudier av såväl vetenskapliga artiklar som medieflödet gällande vindkraftverk och dess tillståndsprocess. Studien visar att alla aktörer involverade i en tillståndsprocess finner lagen dålig och rättsosäker då beslut inte går att överklaga. Ett annat identifierat problem är att det saknas en standard för den fågel- och artinventering som måste göras under projekteringsarbetet. Bland konsulterna som jobbar med tillstånd för vindkraftverk är det svårt att veta hur noggrant de ska inventera. Länsstyrelsen å andra sidan finner det svårt att avgöra om inventeringen som redovisas i ansökan är tillräcklig och begär därför ofta in kompletteringar. Ett tredje hinder under tillståndsprocessen är Försvarsmakten som är en av remissinstanserna. Försvarsmakten menar att vindkraftverk kan störa deras tekniska utrustning, är i vägen för övningsfält och flygplatser eller kommer i intressekonflikt mellan nationella intressen för vindbruk och försvarsintressen.