Förundrad av fysik? : En fenomenologisk studie kring högstadieelevers upplevelser av förundran som epistemisk känsla i fysikundervisningen

Abstract: Naturvetenskapsundervisning idag tenderar att måla en bild av att allt redan är förklarat och alla samband är upptäckta inom naturvetenskap. Skolans jobb handlar bara om att lära ut alla förklaringarna. Medan skolans undervisning fokuserar på att återge de rätta svaren ärforskare ofta djupt engagerade i frågor som ännu inte har något svar. Bland forskare inom naturvetenskap uttrycks även att en viktig drivkraft i deras arbete handlar om förundran inför det som studeras. Är det då möjligt att inom ramen för skolans undervisning använda sig av förundran som ett pedagogiskt verktyg, där det skapas en medvetenhet om att det finns mer att utforska? Ett växande forskningsfält rör förundrans betydelse för lärande i egenskap av epistemisk känsla och hur det kan integreras i undervisningen. I denna rapport undersöks hur elever på högstadiet upplever förundran i fysikundervisningen och deras syn på effekten och betydelsen av förundran för att lära sig fysikämnet. Studien har genomförts genom gruppintervjuer med elever där underlaget analyserats utifrån ett fenomenologiskt ramverk. Analysresultatet återger att essensen av elevernas upplevelser är att förundran upplevs om än inte så ofta. När det gäller vad som stimulerar förundran är essenserna flera sinnesintryck och elevens agens. I synen på effekterna och betydelsen av förundran anges sambandet mellan förundran, intresse och lärande som essensen, där speciell tonvikt läggs på att lärandet gynnas av att möta förundran tidigt. Slutsatsen av rapporten föreslår en uppgradering av begreppet förundran inom lärarutbildning, en medveten användning av undersökande arbetssätt för att stimulera förundran samt att förundran kan vara en nyckel till att starta en lärandeprocess.