Olika oorganiska kvävekällors effekt på blåbärsplantors tillväxt

Abstract: Blåbärsproduktion har ökat i Sverige under 2010-talet, och av de många olika arter av blåbär som finns är det främst Vaccinium corymbosum som odlas. Odlingen kräver näringstillförsel, där kvävet har en viktig roll att spela. Eftersom blåbär är en surjordsväxt är det oftast lämpligare att använda ammoniumbaserade gödselmedel än nitratbaserade eftersom nitrat kan ge en oönskad höjning av pH�värdet. Blåbär är också känsliga för höga salthalter i jorden, och det är viktigt att förstå hur olika gödselmedel påverkar salthalter och näringstillgången och pH i substratet. Målet med detta arbete är att undersöka hur oorganiska kvävekällor påverkar tillväxt, salthalt, eventuella skador av saltstress och pH hos blåbär. Data från ett försök på SLU med blåbäret Vaccinium corymbosum användes för att göra olika statistiska beräkningar kring sju olika behandlingars effekt på blåbärsplantors tillväxt. Behandlingarna bestod av fyra olika ammoniumbaserade gödselmedel (ammoniumsulfat, ammoniumcitrat, ammoniumnitrat, ammoniumklorid) med en kvävekoncentration på 50 mM, samt kaliumsulfat och natriumsulfat med en kvävekoncentration på 10 mM. Resultatet visade att högre kvävekoncentration gav en ökad torrvikt, men lägre procentuell torrsubstans. Bland behandlingarna med hög kvävekoncentration gav ammoniumnitrat högst tillväxt, vilket var signifikant högre än ammoniumsulfat och ammoniumklorid men inte högre än ammoniumcitrat. Med andra ord kan den medföljande jonen till ammonium i vissa fall ha en betydande effekt på tillväxten. Behandlingen med ammoniumklorid orsakade kloridtoxicitet vilket resulterade i allvarliga skador på plantorna, och det kan konstateras att V. corymbosum är känslig för klorid även vid låga ledningstal. Vid ledningstal i substratet under 1130 µS/cm finns det ingen korrelation mellan ledningstalet och tillväxten för blåbär, men det skulle eventuellt kunna finnas ett samband vid högre ledningstal när salthalten orsakar stress.