Risken för spridning av Rift Valley Fever till Sverige och Europa

Abstract: Rift Valley fever (RVF) är en i Sverige relativt okänd sjukdom som främst drabbar tama idisslare, men också har en stor zoonotisk potential. Då sjukdomen är vektorburen och har visat sig kunna spridas med ett stort antal vektorer, finns viss oro för sjukdomens spridningspotential i nya områden. Syftet med detta arbete har varit att uppskatta risken för sjukdomens spridning, främst till Sverige men även till andra länder i Europa. Flertalet undersökningar har visat att myggarter med förmågan att bära Rift Valley Fever Virus (RVFV) finns både i Europa och Nordamerika. Sedan sjukdomen år 2000 spreds från den afrikanska kontinenten till den arabiska halvön, ser många epidemiologer det bara som en tidsfråga innan sjukdomen får global spridning. Sjukdomen har ett snabbt förlopp, hos unga djur ses ofta bara diffusa symtom innan djuren dör. Frekvensen av aborter hos dräktiga djur och dödligheten hos nyfödda kan uppgå till 80-100% hos både får och nöt. Människor som insjuknar får först influensaliknande symtom i upp till en vecka, varefter tre olika typer av komplikationer kan tillstöta: hemorrhagiska, okulära eller meningit. Dödligheten hos människa är ca 1-2 %. Inget botemedel mot sjukdomen finns ännu utvecklat, utan de viktigaste insatserna är förebyggande. Vaccin mot RVFV finns kommersiellt tillgängligt för nöt och får, dock inte till människor. Viktigt är att vaccinationen görs förebyggande, då det sällan finns tid för vaccinationskampanjer vid utbrott innan smittan redan spridits och i de fall man hunnit vaccinera hinner inte immunitet utvecklas. Trots den sammanfattade bedömningen att risken för RVF i Sverige med goda skäl kan ses som liten, finns här både vektorer och värddjur för RVFV. Skulle sjukdomen nå Medelhavsområdet och södra Europa, ökar risken för utbrott markant i och med större rörelse av människor, djur(-kroppar) och -produkter. Det ser ut som att frågan inte är om RVF når Europa, utan när.