Rapsbaggen - en skadegörare i oljeväxter : litteratursammanställning av rapsbaggen som skadegörare i raps

Abstract: Rapsbaggen är en skadegörare i odling av oljeväxter och anses av många vara en av de viktigaste skadegörarna i grödan. Den allmänna uppfattningen i Sverige är att den är en skadegörare vilken kan orsaka totala skördeförluster om ingen bekämpning sker och denna uppfattning finner även stöd hos flera forskare. I dagsläget är rapsbaggen av störst betydelse i våroljeväxter jämfört med höstoljeväxter på grund av att höstoljeväxterna till stor del växer förbi de känsliga stadierna innan rapsbaggarna hinner göra någon skada på våren. Problematiken blir dock större då odling av höst- och våroljeväxter sker i samma område då blomningen får en mer utdragen period varpå äggläggningstiden blir längre för rapsbaggarna. Då utvecklingen går mot ett varmare klimat längre upp i landet kan detta leda till att odling-en av såväl höst- som våroljeväxter får möjlighet att bli mer väletablerad längre norrut än i dagsläget. Med detta följer då även problematiken med rapsbaggarna och när det blir varmare tidigare på våren kommer det även att innebära att rapsbaggarna kan bli aktiva tidigare vilket kan bidra till en än mer problematisk situation. Då rapsbaggen är en etablerad och välkänd skadegörare sker det även en bekämpning mot den för att minska dess påverkan på skörden. Bekämpningen som sker idag är i huvudsak kemisk och väldigt beroende av få aktiva substanser och verkningsmekanismer. De senaste 15 åren har en utveckling av insekticidresistens kunnat ses hos populationer av rapsbaggar i flera länder i Europa och detta gör den redan ansträngda kemiska bekämpningen än mer ohållbar. Denna utveckling är troligen en följd av att det nästan enbart är pyretroider som används vid den kemiska bekämpningen. Vid tillämpning av den kemiska bekämpningen finns det i de flesta länder bekämpningströsklar som baseras på antalet rapsbaggar i medeltal per planta i olika utvecklingsstadier. Det förekommer stora skillnader i bekämpningströsklar mellan olika länder och dessa bekämpningströsklar kan i vissa fall vara baserade på gamla försöksresultat och en översyn och konstruktion av nya bekämpningströsklar kan vara aktuellt i många fall. Trots att dessa bekämpnings-trösklar i vissa fall kanske inte ses som optimala är det viktigt att i den mån de finns följa dessa för att inte sätta in bekämpningar i onödan. Att i exempelvis Sverige även följa rekommendationer för variation av preparat och rekommenderade doser är av yttersta vikt för att minimera risken för vidare resistensutveckling hos rapsbaggepopulationerna. För att minska beroendet av den kemiska bekämpningen finns det flera alternativa bekämpningsmetoder och odlingsåtgärder som kan tillämpas. Exempel på sådana åtgärder kan vara att använda sig av insektspatogena svampar, fångstgrödor kring oljeväxterna och att gynna parasitoider. Det bedrivs även forskning för att undersöka möjligheterna att bekämpa rapsbaggarna med transgena grödor. För att som lantbrukare uppnå en så god kontrolleffekt som möjligt av rapsbaggen bör möjligheterna för nyttjandet av alternativa bekämpningsmetoder ses över och i den mån det är möjligt tillämpas. Det är även av yttersta vikt att ha god översikt över grödan för att se när tillgängliga bekämpningströsklar uppnås och när det är bäst lämpat att sätta in den kemiska bekämpningen. För att odlingen av oljeväxter dock ska vara långsiktigt hållbar gäller det att inte basera all kontroll på kemisk bekämpning. Syftet med denna litteratursammanställning är att ge en översikt av vad vi känner till om rapsbaggen och hur bekämpning av den kan ske för att i framtiden ha en fortsatt god möjlighet till kontroll av den.