Beslutsstöd för att finna diken och bedöma behov av dikesrensning

Abstract: En betydande areal torvtäckt mark dikades i Sverige under första halvan av 1900-talet i syfte att omvandla myrimpediment till produktiv skogsmark. Många av dikena hos markvärden för denna studie, Svenska Cellulosa AB (SCA), är nu i behov av rensning för att produktionen skall bibehållas. Rensning medför också allvarliga miljörisker. Det finns behov av metoder för att i fält avgöra vilka diken som är miljömässigt acceptabla samt lönsamma att rensa men även metoder för att finna gamla diken hos markägare med stora markinnehav. Med stöd av litteratur och fältbesök på 17 dikade ståndorter i Västerbotten och Medelpad tas det i denna studie fram ett flödesschema med indikatorer som talar för eller emot att dikesrensning är lämplig. Rensning bör endast utföras om risken för erosion är låg och om det är möjligt att vidta vattenskyddsåtgärder. För god lönsamhet bör rensning främst ske på bördiga lokaler, med välstrukturerade dikessystem och när försumpning efter slutavverkning försvårar en god föryngring. Med SCA:s markfuktighetskarta som grund togs en metod fram för att finna dikad mark. Metoden testades med bildtolkning av en höjdmodell samt fältbesök. Med modellen lyckades det att selektera fram de bestånd som var mest sannolika att innehålla diken och det visade sig att upp emot hälften av de fuktigaste bestånden var dikade. Trots detta är det tveksamt om metoden fungerar nog bra för att användas i praktiken. Endast en femtedel av de funna dikena fanns med i SCA:s beståndsregister vilket bekräftar att det finns behov av metoder för att finna diken.