Inhemsk trindsäd i fodret till suggor och smågrisar

Abstract: Intresset för alternativa proteinfoder ökar mer och mer i och med den pågående klimatdebatten. Eftersom sojabönan inte kan odlas i Sverige medför det istället att den importeras vilket har börjat ifrågasättas. Inhemsk trindsäd är därför ett bra alternativ till sojabönor och nu när den ekologiska produktionen snart övergår till helt ekologiskt foder vill man öka användandet och odlingen av dessa grödor. Den trindsäd som tas upp i denna text är ärt, åkerböna och lupin. De är alla utmärkta kvävefixerare och är även anpassade för det nordiska klimatet men en nackdel är att de kräver en lång växtsäsong. Trindsäd innehåller ofta mer eller mindre av olika antinutritionella substanser som kan hämma näringsupptaget och påverka tillväxt och reproduktionsförmåga. De vanligaste antinutritionella substanserna är tanniner, trypsininhibitorer, lektiner, vicin och alkaloider. Till suggor bör inte mer än 30 % ärter ingå i fodret och åkerbönor bör inte ingå alls eller endast i små mängder. Till unga smågrisar bör inte inblandningen av ärter överstiga 15 % och till de lite äldre kan 30 % ärter ingå i fodret utan att ge några negativa effekter. I stora mängder har värmebehandlade åkerbönor däremot inte haft några negativa effekter på tillväxt om metionin tillsatts. Lupin bör inte ingå i mer än 10 % av fodret då negativa effekter har setts i form av ett minskat foderintag. Det behövs mer forskning inom området för att kunna dra säkrare slutsatser gällande rekommenderade inblandningsnivåer.