Exporting Privacy – A Study on the Extraterritorial Application of the European Convention on Human Rights to Foreign Mass Surveillance

Abstract: Staters användning av utländsk massövervakning är idag öppet diskuterat och ofta reglerat i lag. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har fastställt att massövervakning utan tillräckliga säkerhetsgarantier kan innebära en kränkning av individers rätt till privatliv enligt artikel 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR). Enligt artikel 1 EKMR skyddas individer av EKMR mot massövervakning utförd av den fördragsslutande part vars territorium individen befinner sig på. Personer som befinner sig utanför den övervakande statens territorium måste istället förlita sig på konventionens extraterritoriella tillämpning. I mål om utländsk massövervakning som Europadomstolen tidigare avgjort, har Europadomstolen antagit att EKMR är tillämplig. Genom att besvara hur EKMR kan tillämpas i fall av transnationell och extraterritoriell övervakning, tydliggör uppsatsen den juridiska grunden för EKMR:s extraterritoriella tillämplighet i mål om utländsk massövervakning Det finns ingen bestämd tolkning av hur EKMR tillämpas extraterritoriellt på utländsk massövervakning. Genom en rättsdogmatisk metod och principer för traktatstolkning fastställer uppsatsen innebörden av tröskelkriteriet ”jurisdiktion” i Artikel 1 EKMR. Europadomstolen har fastställt att jurisdiktion enligt Artikel 1 EKMR primärt är territoriellt. Europadomstolen har vidare fastställt att EKMR kan tillämpas i två undantagssituationer: När en stat utövar effektiv kontroll över ett område (territorium-modellen) eller effektiv kontroll över en individ (individ-modellen). Uppsatsen argumenterar däremot att jurisdiktion under artikel 1 EKMR inte är territoriellt. Jurisdiktion är istället en relation av faktiskt utövad makt. EKMR kan därmed tillämpas mer extensivt än tidigare erkänt av Europadomstolen. Genom att undersöka både befintliga och föreslagna modellers tillämplighet fastställer uppsatsen att samtliga modeller innehåller brister. Uppsatsen föreslår därför en ny modell. Modellen är en utvecklad variant av individ-modellen, här kallad den normativa modellen. Modellen grundar sig i definitionen av jurisdiktion som faktiskt utövad auktoritet och kontroll. Auktoritet och kontroll utövas i sin tur när staten kan föreskriva och tillämpa sina regler. Uppsatsen hävdar att jurisdiktion innehåller ett normativt kriterium, vilket innebär att en stat måste syfta till att införa sin vilja, uppmana till efterlevnad eller tillämpa sina regler. Den normativa modellen kan tillämpas på utländsk massövervakning samt åtgärda vissa av de brister som återfinns i Europadomstolens tolkning av EKMR:s extraterritoriella tillämpning.