Planering av grönstruktur : utveckling från 1940-talet till idag

Abstract: Grönstrukturens utrymme i svenska städers planering har inte alltid varit självklar, vilket den idag kan anses vara i varierad utsträckning. I takt med en ökad urbanisering ställs växande krav på stadsplaneringen och städers mål för utnyttjande av mark och vatten. Att se tillbaka på planeringshistoria ger en inblick i de trender och förändringar som städer genomgått och hur de har påverkat planeringen av grönstrukturen. Syftet för uppsatsen var att undersöka hur stadsplaneringen, med avseende på grönstrukturen, förändrats sedan 1940-talet till idag i Norrköping och Västerås. Målet var även att studera hur grönstruktur har definierats, vilka ställningstaganden som ligger till grund för dagens grönstruktur samt om planeringen i Norrköping och Västerås skiljer sig åt eller är likvärdig. Metoden för uppsatsen har varit planstudier. Huvudlitteratur har varit de plandokument som legat till grund för vidare planering och beslut i de båda städerna har studerats utifrån aspekterna bebyggelseutveckling, trafikstruktur och grönstruktur. Resultatet är en sammanställning av grönstrukturens utveckling i de båda städerna där framförallt förändring i utformning och funktion framhävs. Till skillnad mot bebyggelsestruktur och trafikstruktur som är prioriterade och självklara i alla studerade plandokument, har grönstrukturens utrymme och aktualitet varierat mycket. Definitionen av vad som klassas som en del av grönstrukturen samt hur den används har förändrats. Från att de har fyllt en mängd funktioner såsom friluftsliv och rekreation, till gröna lungor som mötesplatser samt för att tillgodose biologisk mångfald. Att planera långsiktigt handlar enligt oss om att lära sig av tidigare beslut och ställningstaganden. Genom att lära av tidigare erfarenheter kan hållbara planeringsverktyg för städers grönstrukturer utvecklas.