Resan till en ridlärare med bra självkänsla och självförtroende

Abstract: Ridning och ridundervisning är en komplex verksamhet då det ingår tre parter som ska samspela- hästen, ryttaren och ridläraren. Tidigare forskning har visat att nyutbildade ridlärare ofta finner svårigheter i sin nya roll som ridlärare. Problemet denna studie fokuserat på var hur en svag självkänsla och självförtroende kan gå ut över den egna tron på att prestera som ridlärare och hur man värderar sig själv som människa. Med tanke på de krav som ställs på en ridlärare var det av stort intresse att ta fram kunskap om hur nyutbildade ridlärare kan göra för att växa in i, utveckla trygghet och skapa ett självförtroende i sin ridlärarroll. Studiens syfte var således att utforska vad erfarna ridlärare tänker om sin självkänsla och självförtroende samt hur de upplever sig ha utvecklats från nyutbildad- till erfaren ridlärare. Frågeställningarna var; Vilka svårigheter finner nyexaminerade ridlärare i den nya yrkesrollen? Hur vill erfarna ridlärare hantera problem som uppstår i sin ridundervisning? Vad tänker erfarna ridlärare om de känner sig otillräcklig eller osäker under en ridlektion? Vilka erfarenheter har ridlärare av mental träning och andra sätt att utveckla självkänsla och självförtroende i sin ridlärarroll? Hur upplever ridlärare att självkänslan och självförtroendet har utvecklats under åren som ridlärare? Studiens syfte och frågeställningar besvarades dels genom en enkät som skickades ut till två av de senaste årskullarna av Hippologer och tredjeårsstuderande Hippologstudenter, dels genom enskilda intervjuer med fem erfarna ridlärare. De erfarna ridlärarna var utbildade ridlärare level III inom Svenska Ridsportförbundet samt ridlärare III och IV inom Svenska Islandshästförbundet. Resultatet visade att Hippologerna och Hippologstudenterna ansåg att Hippologprogrammet har haft ett bra innehåll där det funnits en tydlig röd tråd genom alla tre åren. De var eniga om att de fått en bra grund att stå på gällande lektionsuppbyggnad, att hitta en bra röst och veta var och hur ridläraren ska placera sig i manegen. De flesta menade dock att utbildningen inte förberett dem för vanliga situationer som ridlärare bemöter ute i yrkeslivet. De uttalade situationerna var hanteringen av kritik, rädda ryttare, ryttare som ramlat av, att inte nå fram till elever, elever som beter sig illa mot hästarna, ängslan inför ridundervisningen samt hanteringen av känslan av otillräcklighet och osäkerhet. Utifrån Hippologernas svar skapades en anpassad intervjustudie till fem erfarna ridlärare. De erfarna ridlärarnas lösningar på dessa problem samt övriga reflektioner kring utvecklingen av ridlärarrollen har kategoriserats i följande kategorier; problem i ridundervisningen, stärkandet av självförtroende samt utveckling av ridlärarrollen. Studiens slutsatser visar att reflektion leder till självmedvetenhet och förståelse för egna känslor och värderingar hos ridlärarna. Ridlärarens egen nervositet inför ridlektioner hanteras bäst med noggrann planering och kunskap kring ämnet. Detta ökar tryggheten och förutsättningen att en ridlektion ska lyckas vilket också ger utveckling av självförtroendet. Reflektion tillsammans med kollegor är betydelsefullt för ridlärare som fastnar i ett självkritiskt tänkande. Mental träning visar sig ge ridläraren inblick i hur denne väljer att se på sig själv och andra människor. Resultaten visar slutligen att en ridlärares utveckling av självkänsla och självförtroende hör ihop med den personliga utvecklingen och övning i att bemöta problem.