Ridlärarens/tränarens bemötande av ungdomar med ätstörning

Abstract: Att upptäcka en elev med ätstörning är svårt då det inte alltid syns på utsidan. Ätstörning handlar snarare om en orättvis självbild, negativa tankar och känslor om sig själv. Elever med ätstörningar är därför en utmaning för ridlärare och tränare då kunskapen ofta brister. Syftet med arbetet är att undersöka ridlärare och tränares upplevelser och erfarenheter kring ätstörningar hos elever. Delsyftet är att undersöka hur professionella inom ätstörningsproblematik rekommenderar att tränare och ridlärare förhåller sig till elever med problematik. Följande frågeställningar ämnas besvaras: Hur ser ridlärare och tränare på problematiken med ätstörning hos elever? Vilken kunskap anser ridlärare och tränare att de behöver om ätstörningsproblematik hos ungdomar? Hur anser anställda inom professionella verksamheter för hästunderstödda insatser att man som ridlärare/tränare kan bidra till att förebygga ätstörningar? Metoden som använts i studien har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Tre ridlärare, tre tränare och två professionella inom hästunderstödda insatser deltog. Materialet som samlades in transkriberades och analyserades genom innehållsanalys. Resultatet visade på att samtliga respondenter har erfarenhet kring ätstörningar hos elever. Antalet ätstörda elever varierar och därmed även problematiken. Samtliga respondenter tror att sociala medier kan vara en stark bidragande faktor. Föräldrar anses vara både ett hjälpmedel och en utmaning. Åsikter skiljer sig i hur mycket kunskap ridläraren/tränaren bör ha om psykisk ohälsa och ätstörningar. Studien inkluderar två professionella verksamheter inom hästunderstödda insatser där de sett positiv effekt av terapi med hjälp av hästen. De anställda inom de professionella verksamheterna menar att ridlärare och tränare bör ha mer kunskap inom ämnet. Slutsatsen är att ridlärare och tränare har varierande erfarenheter av ätstörningar hos elever. Några anser att ridlärare/tränare bör hålla sig till utbildning av hästar och ryttare medan andra menar att de behöver mer kunskap. De professionella inom hästunderstödda insatser menar att problemet ökar i samhället och anser att ridlärare/tränare bör ha grundläggande kunskaper om hur man kan hantera elever med problematik. Exempelvis bör man sänka kraven på elever med problem för att de ska känna att målen uppnås och positiv feedback ska alltid prioriteras. Misstänks någon form av ätstörning bör eleven uppmärksammas och problemet hanteras direkt. Syns förändring på kropp eller mående ska frågan riktas mot måendet, inte kroppen.