Mjölkras tjurar på bete - fungerar det?

Abstract: Idag så är det många mjölkrastjurar som föds upp på stall, vilket upplevs negativt i både miljö och välfärdsperspektiv. I denna litteraturstudie undersöks om det går att föda upp mjölkrastjurar på bete i större omfattning, än vad de görs idag. När fler tjurar kommer ut på bete skulle detta kunna vara till en fördel för lantbrukaren och köttproduktionen på flera olika sätt, inte minst ekonomiskt. Kraftfoder och ensilage är stora kostnader i nötköttsproduktionen, vilket minskar när tjurarna går på bete. För att kunna hålla en bra tillväxt hos djuren kan rotationsbete vara ett bra alternativ för en mer intensiv uppfödning. Tjurar har snabbare tillväxt än stutar, vilket gör att de har en kortare uppfödningsperiod från födsel till slakt. Tjurar som är könsmogna kan vara mera aggressiva än stutar, detta gör att många lantbrukare väljer att kastrera tjurarna så att de blir lugnare, mer lätthanterligare och inte lika rymningsbenägna. Tjurar som kastreras kallas stutar. Stutar har dock en längre tillväxt, måste då hållas på gården över en längre tid för att nå samma slutvikt. Det går att undvika att tjurarna rymmer genom att förstärka staket och flytta tjurarna ofta. Något som är viktigt för lantbrukaren är att få en bra slutvikt på djuret och klassning på köttet, detta avgör priset på slaktkroppen. Det går också att korsa in mjölkkorraser med köttraser för att få en högre tillväxt på tjurkalvarna, detta kräver dock en bra kvalité på betet för att tillväxten ska vara effektiv. Något som lantbrukaren kan göra är att marknadsföra sitt beteskött som något speciellt och exklusivt när de har haft tjurarna ute på somrarna, för att öka sina inkomster. Genom att tjurar kommer ut på bete kan den biologiska mångfalden i odlingslandskapet öka och bidra till en mer levande landsbygd.