Utvärdering av varierad mängd utsäde och gödning i maltkorn : är det lönsamt?

Abstract: Teknikutvecklingen inom lantbruket går fort och det kan vara svårt att veta vilken teknik som man ska investera i. Framförallt är det svårt att veta om den är lönsam. Precisionsodling är en del i denna utveckling och används hos vissa lantbrukare. Precisionsodling bygger på att det finns olika förutsättningar på ett fält och att man sedan anpassar insatserna efter de olika förutsättningarna. Vissa partier kräver kanske mer insatser och vissa mindre. Detta skall då resultera i högre nettointäkt. För att undersöka hur det ser ut med lönsamheten för precisionsodling genomfördes en studie med stöd av Partnerskap Alnarp och Stiftelsen lantbruksforskning (SLF). Målet med detta examensarbete var att dokumentera och presentera resultat och indirekt möjligheten för lönsamhet. Detta för att sprida kunskap och ge inspiration till bland annat växtodlare. Försöket gjordes med maltkorn där man försökte få så jämna proteinvärden som möjligt. Proteinvärdet ska för bästa betalning vara mellan 10 och 11 % och måste ligga i intervallet 9–12 % för att bli godkänt som maltkorn till öl. Försöket placerades på Alnarps egendom och blev uppdelat i två olika försöksled med tre upprepningar. Led A var precisionsodlat och led B var konventionellt odlat, alltså 6 försöksrutor. Varje försöksruta hade 5 provpunkter som markkarterades, vilket gav totalt 30 provpunkter. Det gjordes även kartor för hur bränsleförbrukning och markens konduktivitet (EM38) varierade över fältet. Utifrån dessa förutsättningar gjordes styrfiler med varierad mängd utsäde och NPK-gödning till de tre rutorna med precisionsodling. Det konventionella ledet fick rak giva. Senare under växtsäsongen, i mitten av juni, spreds en konstant kompletteringsgiva med kalksalpeter, som rak giva, över hela försöket. Skörden mättes sedan i de 30 provpunkterna så att man fick fram kg per kvadratmeter, dessa multiplicerades upp till kg per hektar senare. Sedan räknades insatskostnaderna ut för gödning och utsäde. Priset sattes efter spotpris från Lantmännen v 50 till 1,62 kr/kg för maltkorn och 1,35 kr/kg för foderkorn. Om proteinhalten är utanför 10–11 % görs det avdrag från grundpriset. Om provpunkten godkändes som malt men inte gav högre betalt än foderkornet har det prissatts utifrån priset för foder. Medelskörden blev högst i det konventionella ledet med 8 579 kg/ha, i det precisionsodlade ledet var skörden 8 060 kg/ha. För nettointäkten var genomsnittet högst i det konventionella ledet med 10 945 kr/ha, och i det precisionsodlade ledet var genomsnittet 9 880 kr/ha. Nettointäkten är skördeintäkten minus insatskostnaderna för utsäde och gödning. Kostnad för maskiner, arbetstid, teknik, växtskyddsmedel med mera är inte medräknat. Det är svårt att dra några generella slutsatser över hur lönsamt det är med precisionsodling utifrån det här försöket. Försöket misslyckades med att få jämna proteinvärden inom det bäst betalda intervallet och det var lika många punkter med högst betalning, både i det konventionella och i det precisionsodlade ledet. Det var några fler godkända punkter i det konventionella mot det precisionsodlade ledet. Det som kan misstänkas är att kompletteringsgödselgivan blev för sen eller var överflödig. Enligt rekommendationerna för kvävegödsling var mängden kväve något lägre, men tidpunkten för denna andra giva för sen. Detta kan vara en anledning till de höga proteinvärdena men förklarar inte att proteinvärdena inte är jämna. För att utformningen av precisionsodlingsförsök ska bli bättre i framtiden krävs en tydligare strategi från början och en tydlig plan där åtgärder finns med och när de ska ske. Detta är extra viktigt i och med att denna typ av försök blir komplexa eftersom de har flera variabler. Fler studier behövs inom lönsamheten och effektiviteten inom precisionsodlingen. Tekniken som finns behöver vara enkel och kompatibel för att underlätta att fler kan använda den. Det hade också varit bra om den information som modern odlingsteknik genererar kunde samlas ihop och analyserar på ett sätt som kommer lantbrukaren till nytta.