Med kroppen som verktyg : en undersökning av människans förståelse av landskapet

Abstract: I mitt arbete har jag undersökt förkroppsligad kunskap. Jag har utforskat kopplingen mellan kunskap och kropp samt på vilket sätt subjektivt erfarande kan vara värdefullt vid kunskapsinhämtning- och förståelse kring landskapet. Jag har även tittat närmare på lärandeprocesser som undersöker sådant som inte så lätt kan mätas och kategoriseras, vilket kan vara intressant för ett tvärvetenskapligt fält som landskapsarkitektur. I min studie har jag undersökt på vilket sätt förkroppsligad kunskap, via platsmeditation, kan berika landskapsarkitekters inventering av landskapet. Jag har använt mig av ett tvådelat tillvägagångssätt som dels har bestått i en utförande del, där jag har gjort en inventering med hjälp av platsmeditation ute i landskapet och dels en litteraturstudie där jag med hjälp av teori har kunnat undersöka olika aspekter av förkroppsligad kunskap. Platsen för min undersökning har varit det utflyktsmål som jag älskade som barn; bunkrarna på Vikhögs fiskeläge. I platsmeditationen har jag identifierat tre egenskaper som jag anser vara av värde för att få förkroppsligad kunskap om landskapet; att vara närvarande, att investera tid samt att använda kroppens sinnen. Utifrån en utarbetad grammatik har jag format min undersökning för att kunna dokumentera och förmedla förkroppsligad kunskap om landskapet. Genom en kreativ process i det jag kallar Eftermeditationer har jag bearbetat och transformerat mina förkroppsligade erfarenheter. Eftermeditationerna vittnar om min kropps registreringar kring rörelser, nyanser och förändringar i landskapet. Resultatet visar på vikten av subjektiv erfarande i lärandeprocesser som är öppna, sökande och kreativa. För att tillägna sig förkroppsligad kunskap krävs ett subjektivt erfarande genom att delta inifrån landskapet, inte utifrån på distans. Genom att öva och att göra i ett praktiskt deltagande inifrån landskapet tillägnar vi oss kunskap och förståelse. Den kreativa processen i Eftermeditationen kan synliggöra kunskapen, väcka engagemang och forma idéer. Slutsatser som dras är att subjektivt erfarande via kroppsliga, sinnliga intryck kan bidra till förståelse för landskapet så som det faktiskt är; här och nu. Det kan fylla glappet mellan människan och landskapet. Det behövs dock både ett deltagande inifrån platser, men också ett observerande på distans för att få en sammansatt bild. Platsmeditation kan göra oss uppmärksamma på att vi alla är en del i en större helhet och att var och ens upplevelse utav denna helhet är värdefull. För en landskapsarkitekt, (ett erfarande subjekt som skapar livsmiljöer åt andra erfarande subjekt) kan ett sådant förhållningssätt vara av värde.