Förnyelse av miljonprogrammets utemiljöer : två aktörers huvudsakliga tankegångar

Abstract: Decennierna efter krigsåren bidrog en mängd faktorer såsom förbättrad ekonomi, stora årskullar och en stark migration från landsbygd till städer till att en stor efterfrågan på bostäder uppstod i Sverige. År 1965 kom ett beslut från regeringen om det så kallade miljonprogrammet, där målet var att bygga en miljon bostäder på tio år. Det snabba uppförandet fick en del negativa konsekvenser som tekniska defekter, monotona utformningar och brister i utemiljön. Det dröjde inte länge innan miljonprogrammet började utstå stark kritik. Idag har många miljonprogramsområden utvecklats till förorter med stora sociala problem. Enligt artikeln Omtvistad miljon i tidskriften Arkitekten skiljer sig åsikterna stort kring hur miljonprogramsbebyggelsen ska rustas upp, men åsikterna vad gäller hantering av utemiljöerna är mer likartade. Syftet med mitt arbete är att jämföra två aktörers strategier för förnyelse av utemiljöer i miljonprogramsområden för att identifiera tankegångar som dessa anser är beaktningsvärda. Arbetet avgränsas till två aktörer, bostadsbolaget MKB och byggbolaget Skanska. Resultatet visar på att de aktörer vars strategier jag valt att studera bekräftar det som jag läste i artikeln, det vill säga att det finns många likheter i synen på upprustning av utemiljöer, även om det förekommer vissa skillnader. De likheter som jag har identifierat i jämförelsen mellan de två aktörernas huvudsakliga tankegångar är; zonering eller övergångszoner, multifunktionalitet och flexibilitet, mikroklimat, trygghet, identitet och personlig prägel, aktivering av bottenvåningar samt förtätning. De områden som de två aktörerna inte har gemensam syn på är; handel och service, bottenvåningarnas funktionalitet, definierade ytor, överblickbarhet och kulturell mångfald. Slutsatserna i mitt arbete kan vara intressanta för landskapsarkitekter att beakta vid alla förnyelseprojekt av utemiljöer, inte enbart miljonprogrammets.