Hur mår hästkastanjen egentligen? : utbredning och hantering av skadegörare på Aesculus hippocastanum i svenska städer

Abstract: Hästkastanjen, Aesculus hippocastanum, har genom åren varit ett mycket välanvänt stadsträd med höga kulturhistoriska och sociala värden. På senare tid har arten sjunkit i popularitet då den drabbats av flertalet skadegörare och sjukdomar. I denna litteratur- och intervjustudie beskrivs vilka fem skadegörare och sjukdomar som är vanligast i svensk stadsmiljö i nuläget. Bland dessa finns två insekter: kastanjemal (Cameraria ohridella), som skapar blåsminor på hästkastanjens blad, och hästkastanjsköldlus (Pulvinaria regalis), som förfular trädets stam och grenar med vita beläggningar. Kastanjebladbränna, som orsakas av svampen Guignardia aesculi, är en vanlig sjukdom och visar sig som bruna fläckar på hästkastanjens blad. Bakteriesjukdomen kastanjeblödarsjuka orsakas av Pseudomonas syringae pv. aesculi och syns som blödande sår på hästkastanjens stam. Sjukdomen kan leda till att hela eller delar av trädet dör. Phytophthora spp. är ett släkte inom klassen algsvampar som kan ge stora skador hos hästkastanjer och andra trädarter. Skadorna kan till exempel synas som sår på stammen eller som döda partier i trädkronan. En översiktlig bild över dessa skadegörares utbredningsområde har tagits fram genom en intervjustudie med åtta svenska städer. Cameraria ohridella och Guignardia aesculi är framförallt aktiva i södra Sverige, medan Pseudomonas syringae pv. aesculi påträffats i nästintill alla intervjuade städer, ända upp till Umeå. Av de åtta städerna har Phytophthora spp. endast observerats i Göteborg. Detsamma gäller för Pulvinaria regalis, dock har denna observerats på lind (Tilia spp.) och inte på hästkastanj. För en minskad spridning av skadegörare är det viktigt att hålla en hög diversitet bland stadsträden, till exempel genom att följa 10-20-30-regeln av Santamour (1990). Genom att sätta rätt träd på rätt plats ökar trädens motståndskraft mot skadeangrepp. I hästkastanjens fall betyder det att plantera trädet i väldränerad jord, med tillgång till näring och rörligt vatten, det vill säga inte i hårdgjorda ytor. Andra åtgärder för minskad spridning av hästkastanjens skadegörare kan vara att öka kunskapen hos personal, rengöra redskap vid beskärning samt fortsätta arbetet mot att hitta resistent växtmaterial.