Förutsättningar för att bevattna med bräckt vatten i Sverige : effekten på mark och växt

Abstract: Detta ex-jobb behandlar för- och nackdelar med användningen av bräckt vatten till odlingsändamål i Sverige. Det svenska klimatet som lantbrukare måste förhålla sig till är relativt hållbart men varma och torra perioder tycks bli alltmer återkommande. Diskussionen kring hur skörden skall försäkras blir då återigen aktuell under dessa perioder, men många av dessa lantbrukare har inte möjligheten att ta upp eller lagra in sötvatten till bevattningsändamål. De söker sig då till alternativa bevattningsmedel vilket ofta leder till Östersjön. Nyttjandet av bräckt vatten till bevattning är ingen ny idé utan har använts i stor utsträckning under 70- och 80-talet. Rationaliserandet av bevattningssystem och anläggningar gjorde det betydligt billigare att bygga och bevattna större arealer. Men nu som då hade inte alla tillgång på sötvatten. Bräckt vatten från Östersjön användes då i stället, mest kring Öland och Gotland till sockerbetsodling. Som mest bevattnades 10 % av den använda arealen på Öland med bräckt vatten. Flera försök och studier gjordes också under denna period då intresset för användningen var stor men kunskapen kring påverkan av bevattning efter svenska förhållanden var liten. Resultatet av studierna visade att bevattning med bräckt vatten under vissa förutsättningar kunde tillföra skadliga mängder salt och natrium vilket påverkar både jorden och grödan. En bevattning med bräckt vatten på 30 mm som har 6 promille i salthalt tillför totalt drygt 1,8 ton salt/ha, större delen utgörs av koksalt som är lättlösligt. En sådan tillförsel av salt i markprofilen kan under vissa förhållanden bidra till minskad skörd genom försämrad markstruktur eller ett större osmotiskt tryck. Men salt är inte det enda som tillförs vid bevattning med bräckt vatten, även natrium och andra joner som kan vara skadliga vid ackumulering tillförs. Natrium som är en katjon kan vid stor anrikning tränga ut och byta plats med andra viktiga katjoner i jorden såsom Ca2+ och Mg2+ . Blir natrium dominerande bland katjonerna kan detta rubba grödornas näringsomsättning och förstöra jordens struktur. Många internationella institutioner skulle avråda användning av östersjövatten till bevattning i sina egna länder, dock har vi ett väldigt humid klimat i Sverige som motverkar effekterna av saltanrikning. Nederbörd eller bevattning med sötvatten som bidrar till ett överskott av vatten i jordprofilen löser saltet och transporterar koncentrationen vidare längre ned och ut ur jorden. Sötvatten hjälper också till att urlaka bundet natrium samt andra joner i markvätskan. Försök med bevattning av bräckt vatten på Öland konstaterade att så länge det fanns ett överskott på nederbörd varje år lyckas inte saltet ackumuleras i rotzonen utan urlakas kontinuerligt ut ur jorden. Tillförseln av sötvatten efter bevattning med bräckt vatten är därför väsentligt för att motverka skador och kunna bruka jorden hållbart. Om detta inte möts och bevattning fortgår kommer bevattningen göra mer skada än nytta.