Extending the Scope of EU Merger Control

Abstract: I juni förra året föreslog Kommissionen att tillämpningen av Koncentrationsförordningen skulle utvidgas till att omfatta icke-kontrollerande minoritetsförvärv. Syftet med den här uppsatsen är att bedöma huruvida den föreslagna reformen är motiverad från ett rättsligt perspektiv. Det finns belägg för att icke-kontrollerande minoritetsförvärv kan ha väsentliga negativa effekter för konkurrensen. Sådana förvärv skulle kunna vara oförenliga med den gemensamma marknaden och därmed kunna förbjudas enligt Koncentrationsförordningen. Emellertid gör begräsningarna i tillämpligheten av förordningen att alla sådana förvärv inte kontrolleras. Koncentrationsförordningens syfte att upprätthålla effektiv konkurrens motiverar slutsatsen att det finns en lucka i lagen. Bristerna i lagen är däremot små. Till att börja med finns det möjligheter att utreda vissa icke-kontrollerande minoritetsförvärv enligt Koncentrationsförordningen. Vidare är artikel 101 och artikel 102 i Funktionsfördraget tillämpliga under vissa omständigheter. Slutligen är troligen ett mycket litet antal icke-kontrollerande minoritetsförvärv problematiska. Det gällande kontrollprocessen är mycket krävande genom att förvärvaren måste skicka ett meddelande om det tänkta förvärvet till Kommissionen med omfattande information. Förvärvet får inte fullbordas innan Kommissionen godkänner förvärvet. I samband med förslaget att utvidga tillämpningen av Koncentrationsförordningen föreslog även kommission alternativ till den gällande kontrollprocessen. Ett av dessa förslag är att meddelandeplikten skulle avskaffas för icke-kontrollerande minoritetsförvärv och att Kommission skulle få utreda transaktionerna i efterhand istället. Emellertid har inte utredningen i denna uppsats kunnat bevisa att alternativa system kan vara tillräckligt effektiva. Vidare skulle negativa effekter av kontrollprocessen kunna göra en reform oproportionerlig. Det är oklart hur reformen skulle implementeras för att läka bristerna i gällande rätt. Eventuella problem relaterade till kontrollprocessen är inte den enda orsaken till oklarheterna. Det finns inte tillräckligt med bevis för att kunna fastslå exakt vilka typer och icke-kontrollerande minoritetsförvärv som borde kontrolleras enligt Koncentrationsförordningen. Med anledning av att det finns oklarheter och att bristerna i gällande rätt troligen är mycket små så är det inte visat att reform är motiverad från ett rättsligt perspektiv.