Immunitet mot bovint respiratoriskt syncytialt virus efter naturlig infektion : antikroppskinetik efter primärinfektion samt efter återinfektion fyra år senare

Abstract: Bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV) kan orsaka allvarlig luftvägssjukdom hos nötkreatur och är vanligt förekommande i svenska nötkreatursbesättningar. Sjukdomsförloppet kan vara subkliniskt, ge milda symptom eller orsaka svår sjukdom med dödlig utgång. En genomgången naturlig infektion verkar skydda mot allvarlig sjukdom, men exakt hur länge en individ är skyddad och vilken typ av immunitet som ger skydd har forskare ännu inte kartlagt fullständigt. Det är dessutom oklart i vilken utsträckning nötkreatur återinfekteras och om dessa utgör symptomlösa smittbärare med en viktig roll i virusets epidemiologi. Syftet med detta examensarbete var att kartlägga antikroppssvar efter naturlig infektion med BRSV, samt att fastställa exempel på efter hur lång tid och vid vilken antikroppstiter nötkreatur kan bli återinfekterade med BRSV. Examensarbetet fokuserade på att beskriva kinetiken av BRSVspecifika IgG1-antikroppstitrar i serum hos nötkreatur under 2–4 år efter naturlig infektion. Därtill jämfördes titrar av BRSV-specifika IgG1-antikroppar med virusneutraliserande (VN) antikroppar i serum samt BRSV-specifika IgG1-antikroppstitrar i mjölk och serum på individnivå. Återinfektioner beskrevs i en besättning och individuella BRSV-specifika serum IgG1-antikroppstitrar vid återinfektion av enstaka djur fastställdes. Resultaten indikerade att nötkreatur har serumantikroppar, både BRSV-specifika IgG1 och VNantikroppar, i minst fyra år efter naturlig infektion av BRSV. En relativt god korrelation mellan IgG1 och VN-antikroppar fastställdes. Antikropparna verkar bidra till skydd mot allvarlig sjukdom, men inte mot infektion och virusutsöndring. Ett visst immunologiskt minne verkar kvarstå i minst fyra år, då antikroppstitrarna, såväl IgG1 som VN-antikroppar, blev högre vid återinfektion av BRSV än vid primärinfektion. Vid primärinfektion var den individuella variationen av antikroppstitrar stor, men mängden antikroppar verkade inte ha betydelse för antikroppssvarets duration, då samtliga analyserade prover innehöll antikroppar (IgG1) fyra år efter infektion. Mjölkproverna som analyserades visade exempel på att det även gick att påvisa IgG1 i outspädd mjölk i minst fyra år efter en primärinfektion, men mängden IgG1 kunde inte kvantifieras och således gick det inte visa på någon korrelation mellan IgG1 i serum och mjölk. Kunskapen kan bidra till förståelse om infektionsdynamiken i stora populationer, t.ex. när besättningsimmuniteteten avtar efter ett utbrott, vilket kan påverka framtida vaccinationsstrategier. Sammantaget kan dessa data indikera immunitetens duration och användbarheten för ELISA samt analys av serum och mjölk för att förutspå skydd på individnivå.