Fiskodlingens påverkan på fenskador och överlevnad hos utsatt lax – fokus på fisktäthet, fodertyp och foderregimer

Abstract: Varje år sätts det ut cirka 55 000 öringsmolt och 60 000 laxsmolt i Dalälven från SLU:s fiskodling i Älvkarleby vilket sker som en kompensation för utbyggnaden av vattenkraften i älven. Det här arbetet fokuserar på ettårig lax och innehåller tre olika studier som undersöker hur fisktäthet, fodertyp och -regimer påverkar fenskador och överlevnaden hos den utsatta laxsmolten. Syftet är att öka kunskapen så att den utsatta smoltens överlevnad i det vilda kan öka. I studien med fisktäthet användes data från kontroll av fenskador i samband med märkning åren 2011–2013. Analys visade att hög fisktäthet inte verkar leda till allvarliga fenskador men en högre dödlighet. Fenskadorna verkar inte ha något samband med dödligheten i trågen. För studien av fodertyper användes data från ett experiment genomfört av fiskodlingens personal tidigare under året. Där användes två olika fodertyper; Aller Aqua (granulat) och Biomar (pellets). Fiskarna utvecklade allvarligare fenskador med fodret Aller Aqua och i de större D-trågen (42 m2) jämfört med mindre B-tråg (23 m2). En bidragande faktor skulle kunna vara fodrens egenskaper, särskilt deras form, då det kan ha resulterat i en förändrad konkurrens mellan fiskarna. Försöket med foderregimer innehöll tre olika system; lågt, medel och högt. Det låga systemet innebar en låg fodergiva (0,25 g) ofta (32–128 gånger) under dagen medan det mellersta systemet fick dubbelt så mycket foder vid varje fodergiva (0,50 g). Det mellersta systemet fick därmed mat hälften så många gånger (16–64 gånger) som det låga systemet. Det höga systemet fick mat endast 2–3 gånger per dag. I försöket ingick 6 tråg i varje regim med 150 fiskar i varje tråg och experimentet pågick i 57 dagar. Kontroll av fiskarna i slutet av försöket visade ingen skillnad i fenskador, längd eller vikt mellan regimerna. Fenskadorna blev bättre under försökets gång och orsaken till det är oklar.