Utgödsling på vatten spegel för mjölkkor - lantbrukarnas erfarenheter och effekter på stalluftens kvalitet.

Abstract: Investeringar i mekaniserade utgödslingsanordningar började göras av svenska lantbrukare i mitten på 1900- talet. Med en hög mekaniseringsgrad följer också fler driftstörningar, avbrott och reparationer. Idag hålls över hälften av Sveriges mjölkkor i lösdriftssystem där två typer av golv kan användas – hela och dränerande golv (s.k. spaltgolv). I ladugårdar med dränerande golv kan utgödslingen skötas antingen med skrapor i kulverten under spalten eller med hjälp av att diskvattnet som återvinns ifrån mjölkroboten spolas in under spalten och för med sig gödseln till andra sidan av ladugården, s.k. utgödsling på vattenspegel. Detta system gör att teknik behöver användas i mindre omfattning och därmed minskar eventuellt risken för tekniska stopp och avbrott. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har sammanfattat några punkter som antagligen bör följas för att utgödsling på vattenspegel ska fungera tillfredsställande men eftersom utgödslingssystemet är relativt nytt i dagens utformning krävs mer kunskap. Det finns två syften med studien. Det ena är att samla erfarenheter från befintliga stallar och öka kunskapen om den mest fördelaktiga utformningen och skötseln för en väl fungerande utgödsling på vattenspegel i svenska stallar för nötkreatur. Det andra syftet är att undersöka om ammoniakhalten i stalluften i system med utgödsling på vattenspegel skiljer sig från den vid utgödsling med skrapa på helt golv. Enligt en enkät till lantbrukare med utgödsling på vattenspegel kunde ses ett klart samband mellan en tillfredsställande utgödsling och ett ränndjup på minst 80 cm. Ammoniakhalten mättes på fem gårdar med skraputgödsling och på fem gårdar med utgödsling på vattenspegel. Gårdarna besöktes två gånger var och mätningar gjordes på tre olika ställen i ladugården. Ingen signifikant skillnad i medelammoniakhalt i stalluft kunde ses mellan de två utgödslingssystemen.