Acquisition of nationality – A right for stateless children in Europe?

Abstract: I Europa påverkas cirka 600 000 personer, inklusive barn, av statslöshet. Även om UNHCR:s #IBelong-kampanj har uppmärksammat frågan och satt ett tydligt mål att statslösheten ska upphöra till 2024, råder det fortfarande tvivelaktigheter kring vilken stat som är ansvarig för att bevilja statslösa barn medborgarskap. Konsekvensen av detta blir en ökad statslöshet bland unga där ingen stat står ansvarig för barnet. Resultatet kan i värsta fall göra fler barn sårbara för kränkningar av deras mänskliga rättigheter. Arbetet utreder huruvida europeiska stater är skyldiga att bevilja medborgarskap till barn på deras territorium, som annars skulle vara statslösa. I studien analyseras internationella fördrag, rättspraxis och nationell lagstiftning för att få en inblick i hur statslöshet bland barn hanteras globalt. Särskilt fokus riktas mot Sveriges nationella lagstiftning i syfte att visa hur de relevanta instrumenten mot statslöshet har införlivats i ett europeiskt lands nationella lagar. Vidare undersöks argument som pekar på att det finns en internationell sedvanerätt att bevilja nationalitet till barn som annars skulle vara statslösa. De viktigaste internationella instrumenten som beaktas med avseende till forskningsfrågan är 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet, FN:s Barnkonvention och den Europeiska konventionen om medborgarskap. Dessa syftar till att minska statslöshet genom att upprätta en koppling mellan individen och staten. Studien visar att flera internationella övervakningsorgan uppmanar stater att implementera nationella lagar och förfaranden som säkerställer att inget barn blir statslöst. Det påpekas upprepade gånger att stater inte har full marginal att göra en skönsmässig bedömning i frågan om vilka som är, och vilka som inte är, dess medborgare. Arbetet visar att det uppenbart finns ett gemensamt mål bland stater och övervakningsorgan att undvika statslöshet. Den främsta uppgiften för att effektivt uppfylla de skyldigheter som följer av internationell rätt i frågan om att bevilja medborgarskap till barn som annars skulle vara statslösa är att införa ett fungerande system som registrerar alla barn vid födseln. Studien pekar på att stater har en positiv skyldighet att upprätthålla rätten till medborgarskap, det vill säga en skyldighet att förverkliga denna rättighet. Mot bakgrund av den upprepade rättspraxis som lyfter staters ansvar att bevilja statslösa barn medborgarskap, samt den utveckling som skett under de senaste årtiondena på området ”medborgarskap och statslöshet”, dras slutsatsen att de europeiska staterna har en skyldighet enligt internationell rätt att säkerställa – antingen genom att bevilja sitt eget medborgarskap eller genom att garantera att barnet beviljas medborgarskap i en annan stat – att inget barn förblir statslöst efter födseln.