The semiotics of descriptiveness - An analysis of the registrability of neologisms as trade marks in the European Union

Abstract: Varumärkesrätten inom den Europeiska Unionen förbjuder registreringen av varumärken som är beskrivande för varan eller tjänsten, eller en av dess egenskaper, för vilket varumärket ansöks. Kravet har ansetts vara en undergrupp till det generella kravet på att ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga, som krävs för att uppfylla det grundläggande syftet med varumärken, nämligen att identifiera ursprung. Emedan vissa frågor har lösts åtminstone delvis, som relationen mellan kravet på icke-beskrivande och kravet på särskiljningsförmåga, återstår många osäkerheter. Det är i synnerhet sant för frågan hur neologismer ska bedömas och Unionsdomstolarna har inte lyckats formulera konkreta och tydliga regler för hur bedömningen ska göras. De tumstockar som har skapats är synnerligt vaga. I uppsatsen föreslås att detta inte beror på varken en ovillighet eller en oförmåga hos domstolarna, utan snarare på en omöjlighet att formulera precisa regler som förblir generellt applicerbara. Med grund i detta, förespråkas vikten av att skapa ett heltäckande och förutsebart ramverk för att hantera bedömningen av dessa märken. För att uppnå detta har en semiotisk analys av kravet på särskiljningsförmåga och på ”icke-beskrivande” företagits, och som sedan utgör en grund för en djupare genomgång av rättsfallen. Vikten av att använda sig av en semiotisk analys påvisas med hjälp av ett ramverk för de mänskliga rättigheterna. Som ett resultat förespråkas att båda de perspektiv som identifieras i rättsfallen ges en separat bedömning, och att dessa två perspektiv ska ses som de två dimensionerna i den semiotiska spatiala modell som föreslagits. Vidare föreslås att det tredje perspektivet, dvs. relevansen av hur viktig den beskrivna egenskapen är i förhållande till produkten, alltjämt är av intresse, och att det perspektivet inte blev, och inte heller borde bli, avfärdat i praxis. För det tredje föreslås att ljudbilden är relevant under det första perspektivet, men att fall där det visuella intrycket trots likhet i ljudbilden ändå skapar en markant skiljd mening, alltjämt ska vara registrerbara. Med andra ord förelås att det första perspektivet ges en underordnad och stödjande betydelse i förhållande till det andra. För det fjärde föreslås att domstolarna måste utföra en full beskrivandeanalys även vid märken som inte ska bedömas under kravet på icke-beskrivande då de innehåller andra element än beskrivande. Slutligen argumenteras det att det i kontrast med viss kritik, inte finns en motsättning i att icke-beskrivandekravet är underordnat kravet på särskiljningsförmåga samtidigt som det motiveras av ett eget intresse.