Skogslagstiftning för en ny tid : avkastning för olika lagstiftningsscenarion i Litauen

Abstract: Efter Sovjetunionens upplösning har skogsmark i Baltikum varit intressant för svenska skogsinvesterare att förvärva, ett av dessa baltiska länder är Litauen. Det litauiska skogsbruket har utvecklats med ny skogsteknologi med Skandinavien som förebild men skogslagstiftningen har inte gått samma väg. I Litauen har skogslagstiftningen som berör lägsta slutavverkningsålder inte förändrats sedan sovjettiden. För tall kan det innebära femtio år längre omloppstid i de kommersiella skogarna i jämförelse med de svenska. Denna rapport ämnar till att undersöka hur en förändring av litauisk skogslagstiftning i hänseende av lägsta slutavverkningsålder påverkar en litauisk skogsfastighets avkastningsvärde. För att undersöka hur lägsta slutavverkningsålder påverkar en litauisk skogsfastighets avkastningsvärde användes statistik från den litauiska skogsmyndigheten för att skapa en medelfastighet. Sedan konstruerades skötselprogram för tall, gran och björk, därefter beräknades nuvärde för olika lagstiftningsscenarion. Tre lagstiftningsscenarion analyserades; nuvarande litauisk skogslagstiftning, svensk skogslagstiftning samt ett scenario som kan ses som en jämkning mellan svensk och litauisk lagstiftning. Resultatet av detta arbete är att en högre avkastning kan förväntas för skogsfastigheten efter en sänkning av lägsta slutavverkningsålder för tall och gran. Detta gäller inte björk då en reducering av lägsta slutavverkningsålder inte påverkade avkastningen nämnvärt. Det scenario som gav högst nuvärde för tall och gran var svensk skogslagstiftning följt av det jämkade scenariot och därefter den litauiska lagstiftningen.