Pasteurellainfektioner orsakade av kattbett

Abstract: Kattbett är vanliga både inom veterinär- och humanmedicinen. De orsakar ofta djupa sår som är svåra att rengöra och lätt blir infekterade med bakterier från kattens munflora. Rodnad, svullnad, värme och ökad känslighet i området kring bettet är karakteristiska symptom som uppstår i snitt 12 timmar efter bettet. Komplikationer som ses i samband med kattbett är huvudsakligen abscessbildning och tenosynovit, men även allvarligare komplikationer som septisk artrit, osteomyelit, bakteremi och meningit förekommer. Risken för komplikationer ökar om bettet sker över leder, senor eller ben vilket ofta är fallet när människor blir bitna, då händer och armar är de vanligaste lokalisationerna för kattbett. Risken för komplikationer är också större vid nedsatt immunförsvar eller leversjukdom. Blandinfektioner som speglar kattens munflora är mycket vanliga. Pasteurella spp. tillhör den normala munfloran hos katt och är de bakterier som mest frekvent isoleras från kattbett. De vanligaste medlemmarna av Pasteurella spp.i kattbett är i fallande ordning P. multocida subsp. multocida, P. multocida subsp. septica, P. dagmatis, P. stomatis och P. canis. Indikationer finns på att P. multocida är mer virulent än de andra arterna, och att P. multocida subsp. septica är särskilt vanlig vid CNS-infektioner. Veterinärer utgör en särskild riskgrupp för kattbett och fyra av fem blir bitna minst en gång under sin karriär. Oerfarna veterinärer löper större risk att drabbas än erfarna. Kattbett har rapporterats vara den tredje vanligaste djurrelaterade skadan för veterinärer och vara anledningen till en fjärdedel av alla ansökningar om försäkringsersättning. Kattbett behandlas vanligen genom att såret spolas och rengörs. Död eller skadad vävnad skärs bort och fragment från tänder och ben avlägsnas. Att sy är vanligen inte indicerat eller rekommenderat tidigt i infektionen. Antibiotika sätts oftast in profylaktiskt. Olika penicilliner och amoxicillin + klavulansyra har god effekt på Pasteurella spp. och rekommenderas därför. Trots mycket hög känslighet hos Pasteurella spp. rapporteras det att en sjundedel av antibiotikabehandlingarna misslyckas.