Struggling for an ideal dialogue. An analysis of the regional dialogue processes under Sweden’s first National Forest Program

Abstract: I Maj 2018 lanserade regeringen en strategi för Sveriges nationella skogsprogram. Som en viktig del av skogsprogrammets implementering initierar Länsstyrelserna nu regionala dialogprocesser för att jobba fram regionala skogsstrategier och handlingsplaner. Tidigare forskning visar att den svenska skogspolitiken hittills inte har lyckats hantera målkonflikterna mellan produktion och miljö. Därför vill jag i denna studie utreda till vilken grad de regionala dialogprocesserna kan bidra till att hantera dessa målkonflikter. Jag använder Habermas ideal för kommunikativt handlande som ett teoretiskt ramverk för att analysera uppstarten av den regionala dialogprocessen i två pilotlän: Västra Götaland och Gävleborg. Ramverket skildrar några förutsättningar för en jämlik och effektiv dialog. I de båda länen använder jag dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer för att 1) förstå upplägget av den regionala dialogprocessen, 2) identifiera faktorer som gynnar och hindrar att idealet för kommunikativt handlande uppnås, och 3) analysera relationerna mellan upplägget av dialogprocessen, externa hinder, och idealet för kommunikativt handlande. I båda länen är det tydligt att man strävar efter att få med ett brett spektrum av aktörer och att låta alla få komma till tals. Även om man har valt olika vägar i upplägget av dialogprocesserna, stötte man på liknande hinder för kommunikativt handlande i de båda länen. Då den första delen av finansieringen (hösten 2018) var begränsad i tid och den fortsatta finansieringen oviss, ledde detta till en otydlig organisation och otillräcklig institutionalisering av dialogprocessena. Även den exakta rollen av det nationella skogsprogrammet verkar oklar för styrgrupperna. I Gävleborg utgjorde dessutom en misstro bland intressenterna ett hinder för processen. Jag drar slutsatsen att både finansieringen och rollen av de regionala dialogprocesserna bör tydliggöras nationellt för att dialogprocesserna ska ge meningsfulla resultat. Gällande målkonflikten mellan produktion och miljö antyder min analys att denna bör hanteras av regeringen och riksdagen, eftersom dessa har makten att justera relevanta lagliga, ekonomiska och administrativa system.