Förekommer förändringar i vätskebalansen hos hästar med EMS vid korttidsbehandling med en SGLT2-hämmare?

Abstract: Ekvint metabolt syndrom (EMS) är ett sjukdomskomplex innefattande flertalet riskfaktorer för att utveckla endokrinologisk fång. Främst innebär EMS insulindysreglering (ID), vilket yttrar sig som hyperinsulinemi (onormalt höga koncentrationer av insulin i blodet). Insulin frisätts från pankreas β-celler efter födointag då blodglukos ökar, vilket stimulerar upptag av glukos till vävnaderna. Hästars β-celler har en god förmåga att upprätthålla insulinproduktionen under lång tid och det är ovanligt att hästar drabbas av diabetes mellitus typ 2 (DMT2). Hyperinsulinemi är en vanlig orsak till att hästar drabbas av fång, men den exakta mekanismen är ej klarlagd. Fång är en smärtsam sjuk-dom där lamellagret i hovarna blir inflammerat. Ponnyraser och hästar som beskrivs som lättfödda anses vara särskilt utsatta för att drabbas av EMS. Många hästar med EMS är överviktiga, men hästar med normalt hull kan också ha EMS. I dagsläget behandlas EMS med foder- och skötselåtgärder. Det är viktigt att utfodra med ett grovfoder innehållande en låg halt icke-strukturella kolhydrater för att minska graden av postprandiell hyperinsulinemi. Natrium-glukos-kotransportör 2 (SGLT2) återfinns i njurarna och resorberar glukos. Genom att hämma SGLT2 minskar glukosresorptionen, vilket sänker blodglukosnivån och minskar insulin-frisättningen. För att behandla DMT2 hos människor används SGLT2-hämmare och läkemedlen utvärderas nu som behandlingsalternativ till hästar med EMS. Ett mindre antal studier har genomförts där SGLT2-hämmare utvärderats som behandling till hästar med EMS och studierna indikerar att läkemedlen sänker insulinnivån samt har potential att förhindra fång. Studier på både människa och häst har påvisat en viktminskning vid behandling med SGLT2-hämmare. Eftersom läkemedlen ger upphov till osmotisk diures är det betydelsefullt att undersöka om viktnedgången orsakas av vätskeförluster eller negativ energibalans. Hos människa avtar den diuretiska effekten efter några veckors behandling, men trots detta ses en fortsatt viktnedgång och därmed är det negativ energibalans som ger upphov till viktminskningen. I denna studie deltog 15 privatägda hästar med konstaterad EMS. De ingick i tre olika behandlings-grupper med fem hästar i varje grupp och behandlades med SGLT2-hämmaren kanagliflozin per os med dosen 0,6 mg/kg eller 1,2 mg/kg, alternativt placebo. Hästarna behandlades i hemmiljö under tre veckors tid och före och efter behandlingen genomgick dem glukosbelastningstester vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Resultatet visade en signifikant viktnedgång hos hästarna som behand-lades med kanagliflozin jämfört med placebogruppen, men ingen skillnad sågs mellan doserna 0,6 mg/kg och 1,2 mg/kg. Ingen påverkan på parametrarna hematokrit, totalprotein eller osmolalitet påvisades vid behandling med kanagliflozin. De kanagliflozinbehandlade hästarna hade inte heller några kliniska tecken på dehydrering. Därmed tyder studien på att viktnedgången hos de kanagliflozinbehandlade hästarna är orsakad av negativ energibalans snarare än vätskeförluster.