Sambete som hjälpmedel för minskat parasittryck och färre rovdjursangrepp

Abstract: Sambete är en form av betesdrift med olika djurslag på samma bete, ett hållningssätt som har blivit mindre vanlig med effektiviseringen av vårt lantbruk. Olika djurslag hålls numera ofta var för sig för att de. Olika djurslag kan ha olika behov att tillgodose och en blandad grupp kan då kräva mer av lantbrukaren. Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur sambete kan användas för att kontrollera parasittrycket på beten, om sambete kan ha effekter på förekomsten av vargattacker på får och hur sambete påverkar betesmarker. Arbetet är fokuserat på skandinaviska förhållanden. Parasittrycket minskar generellt vid sambete då djur kan äta upp parasiter de inte är värddjur till utan att infekteras. Om två eller fler djurslag som är värddjur till olika parasiter är blandade minskar antalet överlevande parasiter som kan spridas till sitt värddjur. Olika djurslag är bra att kombinera mot olika parasiter och hur stor effekt som ses på parasitförekomsten beror delvis på deras dieter. Exempelvis äter får och hästar gärna kort gräs nära marken där de flesta parasiter befinner sig och får då i sig mer parasiter än kor som föredrar det längre gräset. Betesmarker kan gynnas av sambete då avbetningen av marken blir mer spridd med olika djurslag som föredrar olika sorters växter. Främst naturbetesmarker gynnas eftersom man där vill ha ett högt betestryck för att behålla gräs- och insektsarter som är beroende av betning eller skörd. Där finns även en större biologisk mångfald än på vallbete och att ha djurslag med olika föredragna dieter kan vara fördelaktigt. Sambete har i olika studier setts öka tillväxten hos djuren medan det i enstaka inte ses någon skillnad. Ofta gynnas minst ett av djurslagen. Generellt verkar sambete ge ökad tillväxt om man räknar på bägge djurslagens ökning tillsammans. Det finns studier som tyder på att sambete kan minska rovdjursattackerna av varg på får och getter om de små idisslarna präglats på nötkreaturen. Nötkreatur agerar mer aggressivt än får och håller ihop sin flock gentemot prärievargar vilket kan ge får och getter ett skydd. Men utan prägling finns en risk att de olika djurslagen går isär även på samma bete. Mer forskning är önskvärd för att svara på om detta är en effektiv metod mot vargattacker i längden.