A study of carbon, nitrogen, and biogenic silica concentrations in Cyperus papyrus, the sedge dominating the permanent swamp of the Okavango Delta, Botswana, Africa

Abstract: Okawangodeltat är södra Afrikas största våtmark och en av världens minst påverkade våtmarker. Kunskapen om hur våtmarkssystemet fungerar är begränsad, särskilt vad gäller halter av näringsämnen och omsättning av näringsämnen i de dominerande våtmarksväxterna. I den här studien presenteras analyser av kol- , kväve- och kiselhalter i Cyperus papyrus som är den dominerande akvatiska växten i stora delar av deltat. Papyrus samlades in från tre platser i den permanenta våtmarken i deltat. Material samlades in från växter med olika ålder, från olika växtplatser och under hög- och lågvatten. Varje insamlad växt delades upp i: blomställningar, stammar, fjäll, rötter och jordstammar. Alla prover analyserades för halt av totalt kol, totalt kväve och kisel. Skillnader i koncentration av näringsämnen från de olika växtdelarna analyserades med avseende på ålder, växtmiljö och vattenstånd. De högsta kvävehalterna uppmättes i blomställningar, rötter och jordstammar. Detta förklaras av att blomställningar både är fotosyntetiserande och producerar blommor och frön, jordstammarna lagrar näring, och rötterna har ofta associerade kvävefixerande bakterier. Kvävehalten var också högre i juvenila växter, eftersom växter har mer aktiv näringstransport under den första tillväxtfasen. Kvävehalterna var generellt högre under högvattenfasen, medan växtplatsens avstånd till strömfåran i deltat inte påverkade kvävehalten. Koncentrationen av totalt kol låg mellan 39 och 43 procent med högst halter i blomställningar och jordstammar, och lägst i rötter. Halten totalt kol var inte korrelerad med växtmiljö eller vattenstånd. Andelen kisel var högst i äldre växter, vilket beror på att växterna ackumulerar kisel under sin livstid. Kiselinnehållet var inte jämnt fördelat mellan olika växtdelar, sannolikt eftersom kisel fälls ut i större utsträckning i de delar som är påverkade av vattenförlust. Kiselhalten var högre vid högvatten än vid lågvatten, medan växtmiljön inte påverkade iselhalten.