Investigating ERβ chromatin binding and its potential interaction with LRH-1 in an ovarian context

Abstract: Invasiv äggstockscancer anses vara en av de mest dödligaste gynekologiska maligniteterna. Granulosacelltumör i äggstocken är en sällsynt subtyp av äggstockstumör, som utgör 1–5% av alla äggstockstumörer. De kan kännetecknas av den långsamma tillväxthastigheten och produktionen av höga östrogennivåer. Återfallsfrekvensen efter den första behandlingen är låg, men dödligheten på ett återfall är så hög som 80%. Det är därför av intresse att undersöka nya terapeutiska mål som kan användas för att behandla granulosacelltumör i framtiden. Granulosacelltumörer tros uppstå från de sena preovulatoriska granulosacellerna eftersom de delar liknande egenskaper; de uttrycker follikelstimulerande hormonreceptorer och producerar östrogen som respons på follikelstimulerandehormoner. Östrogen och dess motsvarande kärnreceptorer, östrogenreceptor α och β spelar en avgörande roll i utvecklingen av äggstocksfolliklarna under äggstockscykeln. Uttrycket av östrogenreceptorn α är ganska lågt i granulosacellerna, istället tros östrogenreceptorn β (ERβ/ESR2) spela den övervägande rollen att aktivera intracellulära signalvägar som främjar cellproliferation och överlevnad i äggstocken. Det finns också många varianter av östrogenreceptorn β, främst ERβ1, ERβ2 ibland kallad för ERβcx, ERβ3, ERβ4, och ERβ5. Deras roll i äggstocken är fortfarande okända och har varit svårt att studera eftersom de saknar ligand-bindningsdomänen. DNA-bindningsdomänen är fortfarande bevarad, så de kan fortfarande vara viktiga transkriptionsfaktorer i äggstocken. Nya ChIP-sekvenseringsresultat från en studie visade att ERβ och leverreceptorn homolog 1 (LRH-1/NR5A2) delar många av kromatinbindningsställena i en normal musäggstock. Detta resultat tyder på att dessa två transkriptionsfaktorer troligtvis interagerar med varandra fysiskt eller indirekt. ChIP-qPCR användes för att bekräfta ERβ-varianternas kromatinbindning i den mänskliga granulosatumörcellinjen COV434. Dubbel luciferasanalys användes för att undersöka om ERβ påverkar LRH-1s transaktivering aktivitet. Co-IP utfördes för att undersöka om ERβ och LRH-1 fysiskt interagerar med varandra. Vi kunde bekräfta att ERβ-varianterna ERβcx, ERβ5 och ERβ4 binder till LRP6 genen och att varianterna kan binda direkt till DNA. För att ytterligare bekräfta flera målgener för ERβ-varianterna måste DNA-proverna skickas för sekvensering. Resultaten från denna studie indikerar att ERβ undertrycker LRH-1s transaktiverings aktivitet med eller utan liganden östradiol, hur ERβ fungerar som repressor är fortfarande okänt. Vi kunde inte visa om ERβ fysiskt interagerar med LRH-1 i denna studie.