Hormonell påverkan och receptoruttryck i juvertumörer hos hund

Abstract: Juvertumörer är de vanligaste tumörerna hos tikar och det finns olika typer av både benigna och maligna juvertumörer. De hormonella fluktuationerna som sker under östralcykeln driver utvecklingen av juvervävnaden och behandling med progestiner (syntetiska ekvivalenter till progesteron) för uppskjutande av löp har kopplats samman med förekomst av juvertumörer, vilket har lett till ett intresse för den hormonella påverkan på juvertumörutvecklingen. Hormonerna är i sin tur beroende av uttrycket av receptorer för att kunna ha effekt i vävnaden. Syftet med den här litteraturstudien är att utreda uttrycket av hormoner och receptorer för progesteron, tillväxthormon (growth hormone, GH) och insulinliknande tillväxtfaktor (insulin-like growth factor, IGF) i normal juvervävnad och i benigna och maligna tumörer, såväl som deras påverkan på juvertumörutvecklingen. De intracellulära signalvägarna för progesteronreceptorer (PR), GH-receptorer (GHR) och IGF-I-receptorn (IGF-IR) är kopplade till cellproliferation och genreglering. De komplexa nätverken av signalvägar interagerar med varandra och en obalans i uttryck och reglering av hormoner, receptorer eller molekyler i cellen kan leda till att tumörer uppstår. Vid progestinbehandling har ökade nivåer av GH och IGF-I uppmätts och högst nivåer sågs i maligna tumörer. Uttrycket av PR visades vara högt i benigna juvertumörer i motsats till maligna tumörer där PR-uttrycket istället var lågt. Samtidigt har resultat visat på ett högre uttryck av GHR och IGF-IR i maligna tumörer. PR har också visats finnas i två isoformer, kallade PR-A och PR-B, och PR-A sågs dominera över PR-B i maligna tumörer. Nya studier på hundens PR-B tyder på att den kan ha en nedsatt funktion via mutationer i aktiveringsdomänen AF3 i PR-genen. Därför diskuteras vilken betydelse PR-B har hos hund och vikten framhävs av att i framtida studier analysera inte bara totalt PR-uttryck utan även skillnader mellan PR-A och PR-B. Varierande resultat från olika morfologiska juvertumörtyper har också påvisats och det anses därför viktigt att särskilja mellan slutsatser från tumörer med olika cellulärt ursprung. Avslutningsvis konstateras progesteron-GH-IGF-axeln ha en stimulerande påverkan på juvertillväxten och att det finns skillnader i uttryck av hormoner och receptorer i tumöromvandlad vävnad. Resultaten tyder på att förlust av PR leder till att uttrycket av GH-genen blir progestinoberoende efter transformering till maligna tumörer och genen regleras då inte längre av de normala hormonella fluktuationerna. Istället produceras GH och IGF-I lokalt av tumörerna och uttrycket av deras receptorer ökar. Sammantaget tyder det på att det skapats en oberoende parakrin och autokrin produktion hos tumörcellerna som driver tumörens tillväxt. Motstridiga resultat kring GH/GHR-systemets proliferativa påverkan i olika juvertumörtyper anses tyda på att det krävs ytterligare forskning kring kopplingen mellan olika signalvägar, hormoner och receptorer som är inblandade i utvecklingen av juvertumörer.