VR och Landskapsarkitekturen : hur används den idag och hur kan den komma att användas i framtiden?

Abstract: Uppsatsen har utforskat användningsområden och potentialen av VR som verktyg inom Landskapsarkitekturen genom en utredning och sammanställning av olika användningar idag, samt en undersökning, och till viss grad utvärdering, av idéer kring teknologins framtid. Detta i syfte av att föra diskussionen om VR och framtidens designverktyg vidare. Arbetet är består av en litteraturstudie och av intervjuer. Litteraturstudiedelen hanterar källor vilka alla hamnat under en av tre huvudindelningar: VR för design, VR för utbildning, eller VR för forskning. Intervjudelen har bestått av tre separata intervjuer med landskapsarkitekter som alla hade en ämnesinsatthet inom 3D-modellering, visualisering, eller VR. Intervjuerna har därefter sammanfattats i text och jämförts med varandra såväl som med litteraturen. Detta är en sammanfattning av vad arbetet har kommit fram till: VR har potential som verktyg inom landskapsarkitekturen och används redan idag på många olika sätt. Trots detta tror man att detta bara är början. Huvudsakligen verkar användningarna ligga i design. 3D modeller behöver endast en extra grad av noggrannhet för att kunna presenteras med VR-glasögon och ger en förbättrad förståelse, speciellt kring den rumsliga upplevelsen, av en plats. Ett flertal andra användningar har testats och tänkts upp. Exempelvis användning inom GIS eller för utlärning. Studenter kan med hjälp av VR få uppleva platser viktiga för landskapsarkitekturhistorian när de annars hade varit mycket besvärliga och kostsamma att ta sig till. Eller när sådana besök var otillåtna på grund av omständigheter som till exempel Covid-19 pandemin. Forskning i miljöpsykologi har numera också utförts med hjälp av VR. Problemen är att teknologin är kostsam och fortfarande relativt ny och outforskad. Den kräver noggranna modeller då de som utforskar de virtuella miljöerna ofta vill titta överallt. Misstag blir väldigt synliga och simplifieringar kan leda till missförstånd och diskussioner över saker som kan anses vara irrelevanta. Det råder olika åsikter gällande ifall fler sinnen behöver inkorporeras till VR för att den ska nå sin sanna potential. Några källor anser det vara den aspekt som kommer vara det största hindret att behöva ta sig över men därefter kommer vara avgörande vid tillämpning och resultat, medan andra inte anser detta lika viktigt eller till och med anser att det kan vara negativt för upplevelsen. Svaret på varför landskapsarkitekten inte har haft lika mycket fokus på VR-modellering jämför med exempelvis husarkitekten har många teorier och svar. Något som uppfattats i detta arbete är dock att den nyutbildade landskapsarkitekten ofta har mindre kunskap i fältet av 3D-modellering än den nyutbildade husarkitekten. Mer än så är landskapet med all dess komplexitet ofta svår att modellera. 3D-modellering är en hörnsten som lägger grunden till vår möjlighet att kunna arbeta med visualisering i VR och efter att en 3D modell är färdigställd är det ofta inte mer än att importera projektet för att kunna projicera det igenom VR. En viss skillnad i fokus på nya tekniker är därför förståelig och naturlig.