Värdet av CPSE (canine prostate specific esterase) vid diagnostik av prostataförstoring hos hanhund

Abstract: Benign prostatahyperplasi (BPH) är den vanligaste prostatasjukdomen hos intakta hanhundar. Studier har visat att nästan 100 % av intakta hanhundar har BPH efter sex års ålder. Olika prostatarelaterade sjukdomar ger ofta liknande kliniska tecken men prognos och behandling skiljer sig åt. Det är därför viktigt att kunna ställa diagnos tidigt och påbörja rätt behandling. Oftast ställs en presumtiv diagnos av BPH eftersom en definitiv diagnos kräver vävnadsbiopsi. På humansidan är serummarkörer viktiga för diagnostiken av prostatacarcinom. Det har visats hos hund att koncentrationen av prostataproteinet CPSE (canine prostate specific esterase) är högre hos hundar med BPH än hos normala hundar. I denna studie undersöks värdet av CPSE vid diagnostik av prostataförstoring och användbarheten för att förutse prostatas tillväxthastighet. I studien har uppföljande klinisk information samlats från 77 av 79 hundar som deltog i en studie för tre år sedan, där sambandet mellan CPSE-koncentration och prostatas storlek studerades. Dessutom utfördes en uppföljande ultraljudsundersökning på 22 av hundarna där prostatastorlek uppmättes och jämfördes med de tidigare mätningarna gjorda för tre år sedan. I samband med den uppföljande undersökningen togs ett venöst blodprov för analys av CPSE-koncentrationen. Proverna analyserades med Odelis CPSE, en ELISA för bestämning av koncentrationen CPSE. Resultaten från studien visar att CPSE inte kan användas för att uppskatta prostatas tillväxthastighet. Hundar som för tre år sedan hade en CPSE-koncentration på 90 ng/ml eller högre eller en prostatavolym 2,5 gånger större än normalt eller större fick signifikant oftare än andra kliniska tecken relaterade till prostatasjukdom. CPSE verkar vara användbart för att avgöra om ytterligare diagnostik eller behandling krävs.