Dermatofytos hos marsvin

Abstract: Dermatofyter är fungi som finns i hela världen och orsakar dermatofytos (även kallad ringorm/tinea) hos både människor och djur. De angriper bland annat hår, hud och klor, då de använder sig av keratin som näringskälla. Denna litteraturstudie inriktar sig på marsvin och syftar till att belysa vilka arter av dermatofyter som kan infektera marsvin, deras prevalens och egenskaper, vilka symtom de framkallar hos djuren samt hur de kan diagnostiseras och behandlas. Även zoonotiska risker tas upp, då de diskuteras frekvent i litteraturen. Man har hittat ett antal olika arter av dermatofyter hos marsvin men man verkar vara ense om att dermatofyter som man på senare år har börjat kalla Trichophyton-arter av Arthroderma benhamiae är de enskilt mest förekommande hos detta djurslag. Man har hittat prevalenser mellan 1,4 % och 8,5 % i pälsen av privatägda, symtomlösa marsvin runtom i världen. Symtomen hos djur med dermatofytos kan vara allt från obefintliga till kraftiga med inflammationer i hårfolliklar och hud. Bland marsvin som är infekterade av dermatofyter är unga djur överrepresenterade. Marsvinen får ofta runda, avgränsade hårlösa fläckar; till en början runt nos och ögon och senare eventuellt på huvud och öron. I allvarliga fall kan även kroppen vara angripen. Huden i de kala områdena är oftast fjällig och kan vara röd. Klåda förekommer i vissa fall men är inget typiskt symtom. Hos människa ter sig infektionen i form av runda ringar, då svampen växer centrifugalt med en inflammatorisk reaktion till följd och påbörjande läkning i mitten på området. Många författare är överens om att marsvin utgör en risk för överföring av dermatofyter till människa. Smittan mellan marsvin eller mellan djur och människa överförs antingen via direkt kontakt med en infekterad individ, då infektiösa sporer finns på hår och hud, eller via indirekt kontakt med smittförande objekt. Vanligtvis rör det sig om objekt på vilka det finns hår och hudfjäll med svampsporer. Inom rutindiagnostiken använder man sig av odling på olika medier, till exempel Sabouraud dextrosagar, för att testa förekomst av dermatofyter. För att kunna avgöra vilken art det rör sig om krävs mikroskopi, där svampens morfologi i form av makro- och mikrokonidier studeras. Trichophyton-arter av Arthroderma benhamiae bildar främst talrika runda till klubbformade mikrokonidier. I forskningssammanhang använder man DNA-sekvensering för noggrann analys av arter och stammar. Behandling av marsvin med klinisk dermatofytos innefattar systemisk och eventuellt lokal antimykotisk behandling av den sjuka individen och dess burkamrater, samt miljösanering. Överföring av resultat från utländska prevalensstudier till svenska förhållanden bör ske med försiktighet, då förekomsten av dermatofyter varierar med bland annat klimat och reservoarer. För att kartlägga prevalensen av dermatofyter och dermatofytos hos marsvin i Sverige krävs det svenska studier som undersöker stora populationer för att resultaten ska kunna generaliseras. Det saknas även svenska studier avseende förekomsten av smittöverföring från marsvin till människa.