’Novis’ skiss : en studie om förhållandet mellan tid och skiss för landskapsarkitektstudenter på grundnivå

Abstract: Denna uppsats riktar sig till landskapsarkitektstudenter på grundnivå och har som syfte att undersöka förhållandet mellan skissen och tiden. Jag vill undersöka vilken betydelse skissandet har för landskapsarkitekten för att en gestaltningsprocess ska ta sig framåt samt på vilket sätt fördelning av tid påverkar resultatet. Min hypotes är att det inte är tid man lägger på skissen som har betydelse utan hur man fördelar tiden mellan skiss respektive reflektion. Tiden har stor betydelse när idé ska bli till verklighet då ett så bra resultat som möjligt vill uppnås på kortast möjliga tid. Vid gestaltning av en plats är skissen det första stadiet i processen. I uppsatsen förs ett resonemang utifrån litteratur och egna tankar vad en skiss och skissande är, varför den är viktig för en landskapsarkitekt samt utgångspunkter för skissprocessen innan gestaltning av en plats kan påbörjas. I undersökningen undersöktes skissens förhållande till tid, där två gruppers skisser jämfördes mot varandra. Båda grupperna skissade totalt 25 minuter men med olika fördelning av tiden. Skisserna utvärderades utifrån ett antal egenvalda relevanta teman. Utifrån min tolkning av skisserna kom jag fram till att de skisser deltagarna i ”Tänka”-gruppen skapade baserades på en grundidé som följde med genom alla skisser, där den sista skissen alltid var bäst. Det var svårt att byta idé utan att ha tid mellan skisserna att reflektera, samt svårt att byta idé under tankeprocessen utan att skissa. Det var endast personer i ”Göra”-gruppen som testade nya idéer under skissprocessen, men på grund av bytet av idé blev sista skissen inte lika självklart den bästa. En vidare undersökning hade behövts för att säkerställa slutsatserna jag kom fram till. För att göra det hade jag behövt fler deltagare och en fördjupad litteraturstudie i kognition.