Angrepp av snytbagge och svart granbastborre i Norrland : skadeläget på SCA's marker en vegetationsperiod efter plantering

Abstract: Snytbagge (Hylobius abietis L.) och svart granbastborre (Hylastes cunicularius L.) är två allvarliga skadegörare i skogsplanteringar. Det har beräknats att om inte nysatta plantor kan skyddas mot snytbagge skulle angreppen årligen kosta skogsbruket i Sverige mellan 0,5 och 1 miljard kronor som en följd av dyrare föryngringar och minskad skogsproduktion. Tills nyligen visar den praktiska erfarenheten att skadetrycket från snytbagge i Norrland avtar norröver och med ökande avstånd till kusten. Under de senaste åren har dock SCA’s skogspersonal tyckt sig se allvarligare angrepp i Norrlands inland av snytbaggen. SCA vill därför veta hur skadetrycket ser ut och var det kan bli aktuellt att göra ytterligare inventeringar. Syftet med föreliggande arbete var att kartlägga förekomsten av angrepp för de två insekterna på årsfärska barrträdsplanteringar i norra Sverige, samt bedöma angreppens betydelse i förhållande till andra skadeorsaker. Avsikten var också att spåra eventuella samband mellan hyggesvilans längd, planteringspunkt, hyggesareal, temperatursumma, ståndortsindex, hyggets geografiska läge och angreppens omfattning.Totalt inventerades 30 hyggen utspridda över norra Sverige. På varje hygge lades 20 provytor ut med en areal på 20 m². För varje hygge beräknades procentuell fördelning av oskadade och angripna plantor samt dödsorsak. För att uppnå syftet att studera eventuella samband gjordes en multipel linjär regression. På 3 av 11 granplanteringar påträffades plantor som var dödade av svarta granbastborren. Insekten hade dödat mellan 1,8 och 4,8 % av plantorna på dessa hyggen. För snytbaggen konstaterades att 26 av 30 inventerade hyggen hade snytbaggeangrepp. Variationen i angreppsnivåer var 0-24,7 %. I genomsnitt för alla hyggen var plantavgången 9,2 % och på 17 av de 27 hyggen där döda plantor påträffades var torka den vanligaste avgångsorsaken. 4 av 10 variabler som testades genom multipel linjär regression visades vara gångbara för att beskriva ett tänkbart samband med förekomst av snytbaggeangrepp. Dessa var andel plantor i ren mineraljord, hyggesvilans längd, hyggets X-koordinat och hyggets areal. Den enda variabeln som var signifikant var andel plantor i ren mineraljord. Resultaten gav visst stöd för den rådande uppfattningen att angreppen minskar med avstånd till kusten. Däremot framkom inga tendenser till minskade angrepp norröver. Slutsatsen av studien är dock att snytbaggen verkar finnas i hela norra Sverige men att den i de flesta fall inte utgör något större problem. Svarta granbastborren utgjorde inte några problem alls på årsfärska granplanteringar.