Facing Barriers to Report. A qualitative study of professionals’ experience on the process of reporting child maltreatment

Abstract: Tidigare forskning har visat att barn som far illa innan 18 års ålder är signifikant mer associerade med ett flertal olika mått på kriminalitet, t.ex. självrapporterad kriminalitet, officiella arresteringar, brottsfrekvens, våldsbrott samt droganvändning. Att reducera antalet barn som far illa kan därför ses som brottsförebyggande åtgärd. I Sverige har vissa yrkesprofessionella en lagstadgad skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. Tidigare forskning har visat att yrkesprofessionella ofta misslyckas med att anmäla till myndigheter. Den här studien tar sikte på att fördjupa kunskapen och förståelsen av anmälningsprocessen. Den här studien använder kvalitativ analys och intervjuar skolpersonal om deras upplevelser av anmälningsprocessen. Intervjuerna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Resultaten av denna studie återspeglar den tidigare forskningen i många aspekter. Analysen resulterade i fyra olika kategorier; utbildning, erfarenhet av socialtjänsten, rädsla för konsekvenser av att anmäla och anmälningsrutin. Vidare visar resultaten att skolpersonalen inte är tillräckligt utbildade om barn som far illa eller hur man ska anmäla det, att man har negativa erfarenheter av socialtjänsten, har rädsla för konsekvenserna av en anmälan samt att man har en rutin som inte underlättar anmälningsprocessen. Konklusionen av dessa resultat är att utbildningen bör förbättras samt att anmälningsrutinen bör förändras för att säkerställa att fler misstankar om barn som far illa når socialtjänsten i form av en anmälan. Vidare bör skolan och socialtjänsten samarbeta i en högre utsträckning än vad som sker idag.