Lindmalva i sockerbetor : ett framtida ogräs

Abstract: Lindmalva (Abutilon theophrasti Medik) är ett sommarannuellt örtogräs som kan leda till kraftiga skördesänkningar i sockerbetor. Svenska betodlare har hittills varit förskonade mot lindmalvan och det har enbart rapporterats om enstaka fynd. Lindmalva är ett problemogräs i stora delar av världen och söderut i Europa har betodlarna stora svårigheter med ogräset. Syftet med det här arbetet är att samla in information om lindmalva från omvärlden för att applicera den till svenska förhållande. Detta för att få en bättre förståelse kring lindmalvans biologi, reproduktion och ogräsegenskaper samt hur svenska bönder kan kontrollera lindmalva i sina betfält. Lindmalva är en C3-växt som visar en stor flexibilitet vad det gäller odlingslokal men trivs bäst i radsådda vårgrödor. Den kan växa på flertalet jordarter med varierande pH-värden, temperatur, solinstrålning och nederbördsmängd. Det innebär att den potentiellt kan växa i hela svenska betodlingsområdet. Lindmalvan i svenska betfält har okänt ursprung men i andra europeiska länder kan lindmalva härledas till utsäde och spridning av gödsel från djur som ätit importerat foder innehållande lindmalva. Fröna som är extremt livskraftiga kan även spridas med maskiner inom och mellan gårdar. På grund av lindmalvans stora fröproduktion och extremt livskraftiga frön som kan ligga i frövila upp till 50 år under gynnsamma förhållande är den viktigaste kontrollåtgärden att inte få in fröna i sina fält. Fröna kan gro från 5°C men optimal groningstemperatur ligger i intervallet 24–30°C. Att den optimala groningstemperaturen är så hög orsakar problem i sockerbetsodlingar. Detta för att lindmalvan kan gro sporadiskt under säsongen efter ordinarie kemiska och mekaniska ogräsbekämpningar. I danska betfält har lindmalva setts gro i augusti vilket är ett tänkbart scenario även i sydligaste Sverige då temperaturförhållandena är väldigt lika i dessa områden. Mekanisk bekämpning har god effekt på lindmalva om den sker under rätt väderförhållande och i rätt utvecklingsstadium. Om den inte sker vid rätt väderlek kan den istället locka fler frön till att gro. Den enda herbiciden på svenska marknaden med fullgod effekt på lindmalva är CONVISO® ONE OD, som hämmar aminosyraproduktionen (en s.k. ALS-hämmare). Den fungerar enbart i sockerbetssorter som är resistenta mot ALS-hämmare (convisobetor). Om convisobetor odlas är det viktigt att använda herbicider med andra verksamma substanser i den mån det går i övriga växtföljden för att minska risken för utveckling av herbicidresistens. Vad det gäller bekämpning av lindmalva med de traditionella herbiciderna i svenska sockerbetor behövs en kartläggning över vilka som har god effekt på lindmalva och om formuleringsmedel kan öka effekten. Den absolut säkraste metoden för att bekämpa lindmalva är att handplocka plantorna innan de producerar frön. Det är också viktigt att föra bort plantorna från fältet så att inte fröna kan eftermogna i uppdragna plantor. Detta kan förslagsvis göras när stocklöpare och vildbetorna ska tas bort. Det förebyggande arbetet med god markhälsa, varierad växtföljd, fältanpassad jordbearbetning och planering är nyckeln till att trycka ner ogräs i fälten. Genom att ge sockerbetorna bra förutsättningar till snabb och jämn uppkomst i kombination med mekanisk och kemisk bekämpning finns det goda möjligheter att kontrollera lindmalva i sockerbetor. Enskilda åtgärder kan inte sätta stopp för lindmalvan utan det behövs en kombination av åtgärder. Sammanfattningsvis behövs det mer forskning kring lindmalvans biologi, reproduktion och herbicidtolerans i svenska sockerbetor för att kunna få bukt på den i Sverige.