Påverkan av ett fysiskt träningsprogram på hull, muskelmassa och kroppsvikt hos hund : ”Body condition score” och morfometriska mått för bröst-, buk- och låromfång

Abstract: Det finns begränsat med forskning om hur fysisk träning påverkar hundar och såvitt kandidatarbetets författare känner till finns detingen tidigare studie som undersökt hur “body condition score” (BCS), kroppsvikt, bröst- och buk- och låromfång förhåller sig till varandra hos hundar före och efter ett fysiskt träningsprogram. Syftet med detta kandidatarbete var därför att undersöka hur ett träningsprogram påverkar BCS, kroppsvikt och olika morfometriska mått hos hund. Insamlad data från pilotstudien “U Can Move” bearbetades och analyserades. Pilotstudien inkluderade ett åtta veckor långt kombinerat träningsprogram för hund och dess ägare framtaget av Svenska Brukshundklubben (SBK) där löpträning och styrketräning för ägare och hund ingick. Totalt 22 hundar slutförde det fysiska träningsprogrammet men fullständig data erhölls för 21 av de deltagande hundarna vid tidpunkterna före och efter träningsprogrammet. Olika mätvärden som analyserades var bröstomfång (mätt vid tre olika lokalisationer), bukomfång (mätt vid två olika lokalisationer), låromfång, BCS och kroppsvikt. Bröstomfång, bukomfång och låromfång mättes dessutom tre upprepade gånger per lokalisation och tidpunkt. Morfometriska kvoter skapades sedan mellan kranialt bukomfång och medialt bröstomfång samt kaudalt bukomfång och medialt bröstomfång. ”Body condition score” analyserades med mixed model repeated measures-analys för att också kunna ta hänsyn till vald målsträcka i träningsprogrammet. För resterande mätvärden analyserades normalfördelade värden med parade t-test och icke normalfördelade värdena med ”Wilcoxon signed rank test”. Associationen mellan kvoterna för bukomfång/bröstomfång och BCS analyserades med ”Pearson correlation coefficient”. Resultatet visade att BCS minskade signifikant efter träning jämfört med före (P = 0,008). Medelvärde och standardavvikelse (SD) för BCS beräknades till 5,1 ± 0,9 före träning och 4,7 ± 0,6 efter träning. Kroppsvikten hos deltagande hundar var däremot oförändrad före jämfört med efter genomfört träningsprogram. Alla bröstmått (utom en lokalisation) och båda bukmåtten minskade signifikant efter genomfört träningsprogram. Låromfånget uppvisade däremot en signifikant ökning efter genomfört träningsprogram (P = 0,003). Medelvärde och "standard error of mean" (SEM) för låromfång beräknades till 28,8 ± 0,4 cm före träning och 30,2 ± 0,4 cm efter träning. Det fanns en positiv, moderat association vid tidpunkterna både före och efter träningsprogrammet mellan kvoten kranialt bukomfång/medialt bröstomfång och BCS (R square = 0,32–0,43 och P = 0,008–0,0012). Konklusionen av studien är att ett träningsprogram påverkar de studerade mätvärdena på olika sätt. Studien kunde också konkludera att det finns en association mellan morfometriska kvoter och BCS för hundar av olika raser men att faktiska omfångsmått troligen är att föredra för att följa en hullförändring. Vidare konstaterades att en minskad BCS inte alltid behöver betyda en minskad kroppsvikt. Ytterligare forskning bör utreda hur fysisk träning påverkar hundar samt hur de olika mätvärdena förhåller sig till varandra före och efter fysisk träning.