Användning av kalvningssystem i svensk dikalvsproduktion

Abstract: Dikons uppgift är att föda upp friska kalvar som växer och producerar bra kött. Inhysning och skötselrutiner kring kalvning är därför en central del dikalvsproduktionen för att ge kalven en bra start i livet. Syftet med detta arbete var att kartlägga och beskriva nuvarande metoder för skötselrutiner kring kalvning inom dikalvsproduktionen i Sverige samt identifiera lantbrukares önskemål för framtidens kalvningssystem. Arbetet omfattar dels en litteraturstudie, dels en enkätstudie. Litteraturstudien behandlar olika inhysningssystem och kons naturliga beteende vid kalvning. Dikor inhyses vanligen på djupströbädd eller i liggbåssystem där kalvning kan ske i den ordinarie gruppen, i ensambox eller i gruppbox. Kons naturliga beteende vid kalvning är att söka en skyddad plats en bit ifrån flocken och hon återvänder först par dagar senare tillsammans med sin kalv. För att kunna tillgodose dikons behov är det viktigt att det finns gott om plats i det utrymme hon ska kalva. Att erbjuda någon typ av gömställe kan underlätta kalvningen då dikon har möjlighet att kalva ostört. Enkätstudien resulterade i 107 svar och resultatet visar att den genomsnittliga besättningen består av 26–50 kor som inhyses på en djupströbädd av halm och att kalvning vanligen sker i den ordinarie gruppen. Den vanligaste rasen är Simmental. Resultat från både litteraturstudien och enkätundersökningen visar på vikten av att kalvningssystemet anpassas så att kon kan utföra naturliga beteenden. Att kalva i ett utrymme tillsammans med andra kor kräver en stor yta så att kon kan söka avskildhet från flocken. En ensambox ska placeras så den kalvande kon fortfarande ser sin flock. I framtiden önskas en egen avdelning för ko-kalvpar dit de flyttas efter kalvning.