Utsikter för svensk grisproduktion efter förbud om användning av höga doser av zinkoxid vid avvänjning av smågrisar: Vilka lärdomar kan vi dra från avskaffandet av antibiotika på 1980-talet?

Abstract: Avvänjningsperioden är en stressfylld tid under grisens liv och vid avvänjningen är smågrisens mag- tarmkanal inte ett färdigutvecklat digestionssystem. Avvänjningsdiarré är en multifaktoriell sjukdom som förekommer över hela världen och smågrisens byte från mjölk till foder spelar en stor roll i mottagligheten för sjukdomen. För att undvika avvänjningsdiarré har tillväxtbefrämjande antibiotika använts i stor utsträckning. Efter det att Sverige förbjöd användningen 1986 uppstod problem i grisproduktionen i samband med avvänjning vilket bekämpades med förbättrade management- och hygienrutiner. Senare introducerades zinkoxid som en fodertillsats för att ytterligare minska förekomsten av avvänjningsdiarré, men substansen kommer under juni 2022 att förbjudas i EU på grund av risker för föroreningar i miljön. Syftet med arbetet var att beskriva hur avskaffandet av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte gick till och vad det fick för konsekvenser för den svenska grisproduktionen. Syftet var också att se vilka lärdomar från detta som kan vara användbara för att hindra uppkomsten av avvänjningsdiarré när förbudet mot höga doser zinkoxid i smågrisars foder träder i kraft. Med hjälp av litteratur och en intervjustudie resulterade arbetet i slutsatserna att flera faktorer spelade in i händelseförloppet fram till förbudet 1986 och konsekvenserna av förbudet var bland annat ökad förekomst av avvänjningsdiarré. Som en lärdom behöver framtida godkännanden av fodertillsatser ske med försiktighet och en del av den svenska grisproduktionen kan komma att drabbas av ökad förekomst av avvänjningsdiarréer efter förbudet mot höga doser zinkoxid.