En jämförande studie av engångs- och flergångstextiler på operationsavdelningen : med fokus på aseptik och miljöpåverkan

Abstract: Miljöförändringar är ett globalt problem som påverkar både människor och djur. Klimatförändringar blir allt vanligare och leder till allvarliga konsekvenser som höjda havsnivåer, extremväder och negativ inverkan på den biologiska mångfalden. Veterinärmedicinska- och humanvårds anläggningar har en stor inverkan på miljön, där operationsavdelningen är en bidragande faktor. En anledning till detta är att operationsavdelningar kräver hög aseptik, vilket medför en hög konsumtion av sterila engångsartiklar. Vid varje operation används operationsrockar och operationslakan för att upprätthålla en god barriär mot mikroorganismer. Det är av största vikt att operationsrockar och operationslakan bibehåller dess aseptiska nivå oavsett mängden vätskor som kontaminerar operationstextilerna. En vanlig postoperativ komplikation är vårdrelaterade infektioner (VRI) som kan vara en konsekvens av bristande vårdhygien. Detta kandidatarbete syftar till att jämföra engångs och flergångsoperationstextiler ur ett miljömässigt och aseptisks perspektiv för att underlätta djurvårdspersonals val av operationstextiler. Enligt resultatet från litteraturstudien sågs att mängden koldioxidutsläpp och den vattenanvändning som krävs vid produktion av operationstextiler berodde på textilens vikt, där miljöpåverkan ökade parallellt med vikten på operationsrockarna. Vidare beror textilens miljöpåverkan på vilket material den består av, vilket ofta är ett syntetmaterial. Flera studier pekar på att 100 % bomull bör undvikas som produktionsmaterial på grund av damm och risk för ökad mikrobiell tillväxt. Somliga studier visade även att mikroorganismer hade mindre benägenhet att växa på textiler gjorda av syntetfibrer, exempelvis polyester och polypropen. Dock har studier funnit att det sker en högre tillväxt av mikroorganismer på flergångsoperationsrockar jämfört med engångsoperationsrockar, trots att båda rockar varit gjorda av syntetfiber. Gällande operationstextilers permeabilitet är flera studier överens om att de flergångsoperationstextiler som presterade bäst var de som bestod av flera lager. Resultaten från flera studier menar att flergångsoperationstextiler ger en mindre miljöpåverkan i förlängningen inom kategorierna koldioxidutsläpp, vattenanvändning och mängden avfall vid kassering. Detta förutsätter dock att flergångsoperationstextilerna används ett adekvat antal gånger. Enligt litteraturen bör en flergångsoperationstextil genomgå högst 50 – 75 tvättcykler innan dess aseptiska förmåga blir bristfällig. Det är relevant att utföra mer forskning kring flergångsoperationstextiler då det finns ett begränsat antal studier och livscykelanalyser (LCA) att tillgå. Om en klinik bör övergå från engångstill flergångsoperationstextiler har inte ett självklart svar. Flergångsoperationstextilers miljöpåverkan och aseptiska kvalitéer är beroende på dess material och produktion. En klinik eller ett djursjukhus måste själv undersöka vilka flergångsoperationstextiler som finns tillgängliga för dem och hur dessa presterat i aseptiska tester. Vidare bör klinker undersöka hur tvätt- och steriliseringsprocessen av dessa textiler ska ske. Avslutningsvis bör kliniker även betänka vilka operationer de utför och vilken mikrobiell överföring som bedöms acceptabel vid dessa.