Dromedarens roll vid spridning av Middle East respiratory syndrome coronavirus

Abstract: Middle East respiratory syndrome coronavirus (MERS-CoV) är ett virus som först observerades hos en patient år 2012 på ett sjukhus i Saudiarabien. Viruset orsakar luftvägssymptom och ibland gastrointestinala symptom. Dödligheten hos människa är över 30%. Eftersom tidigare erfarenhet har visat att nya coronavirus ofta har sitt ursprung i en djurpopulation har många studier gjorts för att undersöka spridningen av MERS-CoV och förekomsten av en eller flera reservoirer. Denna litteraturstudie har som mål att undersöka vilka bevis det finns för dromedarens roll i smittspridningen av MERS-CoV. Då flera seroepidemiologiska studier gjorts som visar att MERS-CoV eller ett nära besläktat virus har cirkulerat i dromedarpopulationen i över 20 år har man gått vidare och undersökt bl.a. replikation och tropism i olika cellinjer. Då dessa också har indikerat att MERS-CoV kan infektera dromedarer har en studie där forskarna inokulerat dromedarer gjorts. Resultaten visade att dromedarer utsöndrar stora mängder infektiöst virus i sitt nossekret vid infektion. I fallstudier där dromedarägare insjunkat efter att ha haft nära kontakt med sina djur har man kunnat visa att gensekvenserna hos MERS-CoV från ägarna och dromedarerna matchar varandra. MERS-CoV-sekvenser från dromedarer framtagna i andra studier har visat sig vid fylogenetisk analys vara väldigt lika de MERS-CoV-sekvenser som isolerats från humanfall, dessutom har man kunnat visa ett geografiskt samband. Då man inte kunnat visa att MERS-CoV-antikroppar förekommer hos andra husdjur än så länge så är det troligt att dromedaren utgör en reservoir för MERS-CoV. MERS-CoV verkar också vara ganska stabilt i mjölk och miljö. Opastöriserad dromedarmjölk skulle kunna vara en smittväg men fler studier behövs. I miljön håller sig viruset infektiöst i upp till 48 timmar, det samma gäller då viruset finns i aerosolform. Dessa resultat tillsammans med att virus utsöndras i nossekret stöder smittspridning genom antingen direktkontakt eller indirekt via droppsmitta eller via objekt. Det verkar som om humana primärfall får MERS-CoV zoonotiskt och att smittspridning sedan sker från människa till människa på sjukhus och i hemmen. Alla primärfall rapporterar dock inte kontakt med dromedarer eller dromedarprodukter, fler studier för att undersöka epidemiologin hos MERS-CoV behövs alltså. Större fokus borde också läggas på att undvika sekundärfall på sjukhus och i hemmamiljö.