Orsaker till spensugning hos kvigor samt dess effekt på mjölkkörteln

Abstract: Syftet med litteraturstudien var att undersöka orsaker till spensugning hos kvigor, hur beteendet påverkar den diade individens mjölkkörtel samt åtgärder till problemet. Spensugning innebär att en kviga eller ko diar på en annan individs spenar och det är ett beteende som ofta utvecklas i tidig ålder. I dagens mjölkproduktion föds kalvar ofta upp i system där de inte har möjlighet att dia kon. Utfodring av mjölk sker med en hink, hink med napp eller med kalvamma. Om kalven inte fått utlopp för sitt sugbehov vid utfodringen eller inte blivit avvand från att dricka mjölk på ett naturligt sätt kan problem som spensugning uppstå. Spensugningen påverkar utvecklingen av mjölkkörteln hos den diade individen med bland annat överföring av mastitpatogener till juvret som följd. Spensugningen är ett tidskrävande och ekonomiskt problem inom mjölkproduktionen då det ökar risken för mastit samt arbetsbördan för mjölkproducenten.Orsaker till beteendet är kopplade till kalvens utfodring då kalvens behov av att dia stimuleras av mjölkintaget i munhålan. Mjölken utfodras ofta under kort tid och kalven ges ej möjlighet att dia mjölk från kon och ingen naturlig avvänjning sker. Ofta används tillfälliga lösningar som inte påverkar orsaken till spensugningens uppkomst som exempelvis nosring med taggar eller att den spensugande individen hålls uppbunden. De tillfälliga lösningarna leder till sänkt välfärd hos den spensugande individen. Om spensugningen inte kan hanteras återstår utslagning av det spensugande djuret. För att reducera problemet med spensugning bör kalvar få utlopp för sitt sugbehov samt ett förlängt mjölkintag. Det kan ske genom uppfödning med amko eller via ett sänkt mjölkflöde genom den artificiella spenen i hinken eller kalvamman. Då kalvens avvänjning från mjölk innebär att mjölken tas bort bör det finnas fri tillgång på grovfoder som ger en längre ättid samt underlättar övergången från att dricka mjölk till att vara idisslare.