The versatility of Security Council sanctions - What is the scope of the Security Council’s mandate to decide on sanctions under Article 41 of the UN Charter?

Abstract: Denna uppsats har studerat säkerhetsrådets mandat under artikel 41 i FN-stadgan, enligt vilken rådet kan besluta om icke-militära sanktioner för att upp-rätthålla internationell fred och säkerhet. I artikeln nämns exempel på ekono-miska och diplomatiska sanktioner, så som vapenembargon eller upphörande av ekonomiska förbindelser, men artikeln är inte uttömmande och befogenhet-erna under artikeln är vidare än så. För att fastställa mandatets räckvidd, och mer specifikt vilka sanktioner som kan beslutas om, har denna uppsats därför utläst säkerhetsrådets praxis. Upp-satsen har använt sig av en genomgående rättsdogmatisk metod som under-sökt alla säkerhetsrådets resolutioner som beslutat om sanktioner under artikel 41, för att kunna fastställa hur säkerhetsrådets praxis under artikeln utvecklats, hur artikeln tolkats över tid samt vilka specifika åtgärder som kan beslutas om. Uppsatsen har funnit att säkerhetsrådet har befogenhet att tolka artikel 41 brett så länge de håller sig inom ramen för FN-stadgan och kapitel VII. Artikeln ger säkerhetsrådet befogenheten att besluta om flera olika typer av sanktioner. Ekonomiska förbud, reglering av handelsmarknader och upprättandet internat-ionella krigstribunaler är bara några exempel. Säkerhetsrådets mandat under artikel 41 har alltid varit detsamma, men sanktionsåtgärderna under artikeln har utvecklats för att hantera nya hot mot internationell fred och säkerhet. Övergången från omfattande sanktioner till riktade sanktioner är den mest framträdande utvecklingen, vilket var ett svar på negativa humanitära konse-kvenser för civila.