Zoonosrisker i djurparker vid närkontakt mellan djur och besökare

Abstract: Många djurparker erbjuder närkontakt med djur. Det kan innebära att besökarna tillåts klappa traditionella husdjur eller gå in till mer exotiska djur i anläggningar som försöker efterlikna djurens naturliga habitat och ge besökaren en inblick i djurens liv i frihet. Detta ökar risken för spridning av zoonoser, antingen via direktkontakt eller genom inandning av damm och aerosoler. I det här kandidatarbetet har jag valt ut fyra sjukdomar som exempel på denna typ av smittspridning. Jag har inte tagit med sjukdomar där smittspridning sker endast av djur som uppvisar tydliga symtom eller beteendeförändringar, då jag förutsätter att de kommer under behandling istället för att förevisas publik. De fyra zoonoser jag presenterar är ornitos, tuberkulos, salmonellos och EHEC/VTEC. Ornitos orsakas av Chlamydophila psittaci, en hos fåglar mycket vanlig bakterie som de utsöndrar via sekret från näshålan och via feces. Chlamydophila psittaci sprids framför allt via damm och aerosoler som finns i fågarnas fjäderdräkt och omgivning. Tuberkulos orsakas oftast av Mycobacterium bovis alternativt Mycobacterium tuberculosis. Mykobakterier sprids framför allt via aerosoler och påverkar då främst respirationsorganen. Både ornitos och tuberkulos smittar även via direktkontakt och kan infektera andra organ. Som exempel på infektioner som är vanliga vid direktkontakt har jag valt EHEC/VTEC och salmonellos. De orsakas av vanligen förekommande tarmpatogener, vilka kan ingå i normalfloran eller finnas subkliniskt hos sina värddjur utan att orsaka sjukdom hos i övrigt friska individer. Båda dessa patogener ingår i stora familjer med olika underarter vilka är mer eller mindre värdspecifika. I det här kandidatarbetet har jag fokuserat på hur man vid utformningen av djurparkernas anläggningar och deras olika hägn kan underlätta handhygienen för besökarna. Besökarna behöver också informeras om nödvändigheten av att minimera riskerna för smittspridning för att skydda både djur och människor. Jag har inte fokuserat på djurhållningen vilken naturligtvis är oerhört viktig för att minimera smittrycket. Risk för överföring av smittor förekommer vid kontakt mellan alla individer, oavsett art. De studier jag har tittat på har framför allt inriktat sig på hur zoonoser sprids från djur till människor. För att djurparker ska kunna erbjuda en säker miljö för både besökare och djur behöver vi även vända på frågan och fundera över vilka zoonoser till synes friska besökare tar med sig in till djuren.