Förekomst av och orsak till knäledsproblem hos hundrasen boxer

Abstract: Under 1980-talet uppmärksammades problem med knälederna hos boxer och 1989 startades ett hälsoprogram hos Svenska Kennelklubben (SKK) för boxerhundarnas knäleder som pågick fram till år 2019. Syftet med boxerns hälsoprogram var att med hjälp av röntgen bedöma förekomst av eventuella benpålagringar runt lederna. Detta arbete har syftat till att undersöka förekomst, typer av och eventuell orsak till knäledsproblem hos hundrasen boxer på två sätt: en enklare enkätstudie riktad till boxerägare/-uppfödare samt sökningar i Universitetsdjursjukhuset (UDS) journalsystem inklusive genomgång och bedömning av röntgenbilder. Enkäten var anonym och framtogs av ansvarig student i samråd med två handledare. Den distribuerades med hjälp av Boxerklubben samt via sociala medier. I sökningarna i UDS journalsystem valdes de boxrar som hade diagnoser relaterade till knäleden ut. För de av dessa boxrar där röntgenbilder av knälederna fanns att tillgå gicks röntgenbilderna igenom av ansvarig student tillsammans med båda handledarna. Röntgenbilderna bedömdes utefter fyra kategorier som framtogs av studenten och handledarna: formen hos proximala trochlea femoris, tätheten hos kranioproximala tibia, osteofytära pålagringar runt knäleden samt mjukdelstäthet i leden. Totalt 474 personer, som tillsammans ägde minst 1609 boxrar, besvarade enkätstudien. Av dessa hade 189 hundar (10–14 %) haft knäledsproblem. Journalstudien visade att 533 boxrar hade besökt UDS mellan 2010 och 2020. Av dessa sökte 34 (2–10 %) av dem för knäledsproblem varav 25 genomgått röntgen. I studien observerades på röntgenbilderna hos ett antal boxrar en formvariation av proximala trochlea på femur i form av en inbuktning vid den kraniala aspekten av femurs distala tillväxtzon. Formvariationen anses matcha beskrivningar av en förändring som observerades av veterinär Lars Audell på 1980-talet. Hos ett fåtal boxrar observerades även en variation i tätheten hos kranioproximala tibia i form av ett fokalt område med nedsatt täthet kranialt i området för tibias proximala tillväxtzon. Studien kunde inte visa något samband mellan formvariationen hos proximala trochlean på femur och förekomst av osteofytära pålagringar, ökad mängd mjukdelstäthet i leden, nedsatt täthet hos kranioproximala tibia eller diagnoserna osteoartrit eller korsbandsskada. Studien visade heller inget samband mellan nedsatt täthet hos kranioproximala tibia och förekomsten av osteofytära pålagringar. Tidigare studier har visat att boxrar har högre risk att drabbas av knäledsproblem jämfört med andra raser, även om svaren från respondenterna på enkäten i denna studie indikerade att majoriteten av djurägarna inte hade någon uppfattning om huruvida så var fallet eller ej. Korsbandsskada och osteoartrit var de två knäledssjukdomar som var vanligast förekommande både bland enkätsvaren och som diagnos i UDS journaler, vilket överensstämmer med tidigare litteratur. Studien får bedömas snarare indikativ än att den kan fastställa klara samband. För att öka förståelsen kring orsaker till knäledsproblem hos boxer och kunna ge rekommendationer bör en utökad och fördjupad analys av knäröntgenbilder hos boxerhundar göras. Detta kompletteras lämpligen med att följa och röntga boxrar över längre tid. På så sätt kan samband mellan knäledsproblem och de variationer i form/utseende, som denna studie noterat, hos proximala trochlea och kranioproximala tibia verifieras eller avskrivas.