Fysisk aktivitet och träning hos valpen och den växande unghunden

Abstract: I Sverige finns nästan 859 000 registrerade hundar. Ett omdiskuterat ämne är hur mycket en valp eller växande unghund bör röra på sig under uppväxten. En del påstår att hunden bör undvika träning och hårdare fysisk aktivitet innan den är tio månader eller fullvuxen, samt att aktiviteter som trappgång bör undvikas. På humansidan däremot är hälsofördelarna av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar välkända, likaså är det välkänt att fysisk aktivitet hos unga hästar är hälsobefrämjande. Målet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka vetenskapliga studier som gjorts gällande hur fysisk aktivitet och träning under valp- och unghundstadiet påverkar hundens nuvarande och framtida hälsa. Hur påverkas olika delar av kroppen hos vuxna respektive växande individer och vilka långsiktiga effekter fås? Går det att dra slutsatser kring hur valpar och växande unghundar bör aktiveras utifrån forskningsläget idag? Organisationer som Svenska Kennelklubben (SKK) anser att motion och långpromenader bör hållas till ett odefinierat minimum under hundens första levnadsår. Andra, exempelvis Englands motsvarighet The Kennel Club, rekommenderar den så kallade ”fem-minuters-regeln” där promenadens längd utökas med fem minuter för varje månad som hunden åldras, dock saknas det vetenskaplig referens till den rekommendationen. Ofta anges osteochondros som en anledning till försiktigheten gällande träning och motion hos valpar och växande unghundar. Fysisk aktivitet och träning påverkar många delar av kroppen positivt. Exempelvis kan muskelstyrka öka, vilket bland annat visats i forskning på barn, och muskelfibertypernas sammansättning anpassas efter den typ av arbete muskeln utför. Fysisk aktivitet ökar hjärtats storlek och pulsen minskar under vila och vid arbete. Hos hundar är det visat att blodvolymen kan öka med upp till 40 % och att åldersrelaterad försämring av kärlväggarnas elasticitet kan minskas. Träning och fysisk aktivitet kan också resultera i ökad benmineraldensitet, minskad deformationsrisk av ben på växande föl och öka halten proteoglykaner (PG) i hundars ledbrosk. För hård belastning kan i förlängningen leda till degenerativa skador, vilket kan ses som minskad mängd PG i ledbrosket (liksom vid tidiga skeden av osteoartrit). Avsaknad av belastning kan leda till försvagade strukturer som senor och ligament, samt försämrade elasticitet i ben och minskad mängd glukosaminoglykaner i brosk. Forskning tyder på att fysisk aktivitet kan ha en positiv inverkan på intervertebral diskhälsa. Det visar en populationsstudie på taxar i åldern 24–29 månader, där djurägarna klassificerade den typ av träning och fysisk aktivitet hunden utförde, därefter röntgades hundarna. Resultaten visade att när motionen ökades med en timme per dag halverades oddsen för förekomst av kalcifierade diskar. Ovan nämnda studie visade också att de hundar som fick gå i trappor hade lägre förekomst av kalcifierade diskar. En annan studie visar istället att kraftig löpträning i tidig ålder kan leda till lägre halter proteoglykaner (PG) i vissa delar av diskarna samt ökad PG-syntes, vilket kan tyda på uppkomst av degenerativa skador. Fysisk aktivitet och träning påverkar många delar av kroppen, inklusive ligament och senor. Studier visar att dessa ökar i vikt och storlek vid regelbunden träning men försvagas vid avsaknad av belastning. Proprioception och balans förbättras vid träning och fysisk aktivitet vilket minskar risken för uppkomst av skador. Träning förebygger också den proprioceptiva försämring som normalt ses vid ökande ålder. Många frågor förblir obesvarade, till exempel hur dagens ökande problem med övervikt bland våra hundar påverkas av frånvaron eller förekomsten av fysisk aktivitet under uppväxten, samt hur hundens psykiska välmående och relationen mellan hunden och dess ägare påverkas. Sammantaget anser jag att mer forskning behövs med fokus på unga, växande hundar där både kortsiktiga och långsiktiga fysiska och psykiska effekter tas i beaktande.