Regionala skillnader vid avkastningsvärdering av arrendemark : fokus på Sveriges större produktionsområden

Abstract: Stora regionala skillnader i mark- och arrendepriser förekommer i Sverige. Andelen av den brukade åkermarken i Sverige som upplåts genom arrende har varit stabil om ca 40 procent under det senaste decenniet. Lantbrukens storleksrationalisering, det ökade intresset för mark som kapitalplacering, den begränsade mark- och arrendemarknaden samt arrendeupplåtelsens utformning bidrar till en stadigt stigande prisnivå på åkermarken. Uppsatsens syfte är att undersöka de regionala differenser som finns gällande korrelationen mellan arrendeprisnivåer och det värde som ytterligare ett hektar frambringar för lantbrukaren. Målbilden är att påvisa och konkretisera dessa skillnader samt att tyddliggöra sambanden mellan observerade arrendeprisskillnader och åkermarkens fundamentala avkastningsvärde. Sverige är indelat i åtta större produktionsområden där liknande förutsättningar för jordbruk råder. Arbetet begränsas till att omfatta de större lantbruksområdena Götalands södra slättbygder, (GSS), Götalands norra slättbygder, (GNS) och Svealands slättbygder (SS). Undersökningen bygger på optimeringsmodeller av fiktiva lantbruksföretag inom ovan nämnda produktionsområden. Studien har visat att marginalvärdet av en hektar åkermark, för typgården i GSS är 7638 kr. Typgården i GNS visar ett marginalvärde av en hektar åkermark på 4970 kr och värdet av en hektar åkermark för lantbruket i SS-området uppgår till 3596 kr. Dessa siffror ska jämföras med de genomsnittliga arrendepriserna i produktionsområdena. I GSS är det genomsnittliga arrendepriset 3820 kr/ha, i GNS-området arrenderas en hektar för i snitt 1774 kr och i SS-området är arrendepriset 1301 kr/ha. Den ekonomiska maximering visar att det finns ekonomiska incitament att arrendera och bruka åkermark i alla tre produktionsområdena. I GSS-området är markens nettovärde utifrån det ekonomiska avkastningsvärdet minus arrendepris högst av de analyserade produktionsområdena. Detta tyder således på att det skulle vara mest lönsamt att bruka arrenderad åkermark i GSS. Utifrån de genomsnittliga arrendepriserna är åkermarken i alla tre områden undervärderad då marginalvärdet av en hektar åkermark är högre än arrendepriset på en hektar åkermark. Då hänsyn tas till de generella arrendepriserna som uppgavs i samtal med insatta i lantbruksnäringen är marken i SS-området den enda som är undervärderad. Avkastningsvärdet på åkermarken i de andra två produktionsområdena låg i linje med rådande arrendepriser.