Riskfaktorer för anestesirelaterad gastroesofageal reflux, med fokus på brakycefala hundar

Abstract: Gastroesofageal reflux (GER) innebär att maginnehåll rör sig passivt från magsäcken och upp i foderstrupen, vilket kan ske i både vaket och sövt tillstånd. En regurgitation är en gastroesofageal reflux som rör sig vidare upp i munhåla och noshåla. Under allmän anestesi kan därmed en regurgitation vara synlig för narkospersonalen, till skillnad från en reflux som upptäcks enbart med hjälp av en pH-prob i foderstrupen. På grund av magsyrans låga pH kan gastroesofageala refluxer och regurgitationer leda till frätskador på omgivande vävnad och i allvarliga fall resultera i pulmonell aspiration och eventuellt asfyxi. Syftet med det här studentarbetet var att med hjälp av vetenskaplig litteratur undersöka om brakycefala hundar drabbas av GER och regurgitation i högre frekvens under allmän anestesi jämfört med andra hundtyper, samt undersöka övriga riskfaktorer för GER och jämföra detta med svenska anestesörers uppfattningar. Brakycefala hundrasers anatomi och fysiologi skiljer sig från mesocefala och dolikocefala hundraser. Brakycefala hundar kan vara predisponerade för gastroesofageala refluxer. Orsaken till detta är ett högt negativt tryck i thorax som kompensation för att andningen sker mot ett statiskt negativt tryck. En predisposition har setts hos människor med kronisk övre luftvägsobstruktion varpå det kan antas att hundar med liknande obstruktion, inklusive brakycefalt syndrom, kan ha liknande problematik. Litteraturstudien kunde inte påvisa något tydligt samband mellan brakycefalt syndrom och GER under allmän anestesi, dock har för få studier gjorts i ämnet för att dra några slutgiltiga slutsatser. Däremot fanns ett påtagligt sam-band mellan GER och brakycefalt syndrom hos hundar i vaket tillstånd. Andra riskfaktorer som rapporterades ha samband med GER under anestesi var: hundras, vikt, läkemedel, ålder, längd av fasta och typ av ingrepp. En enkätstudie utfördes på 14 svenska djursjukhus, där totalt 39 anestesörer svarade på enkäten som bestod av åtta frågor. Frågorna inkluderade personalens upplevelse av frekvensen av reflux och regurgitation hos hundar under allmän anestesi och om personalen upplever att det finns predisponerande orsaker till reflux hos vissa hundtyper. Enkätstudien visade att uppfattningen på svenska djursjukhus skiljer sig från vad som finns rapporterat i den vetenskapliga litteraturen om sambandet mellan brakycefalt syndrom och GER. Enkätsvaren visade på en tydlig uppfattning att hundar som lider av brakycefalt syndrom oftare drabbas av GER under allmän anestesi. Det fanns även en övergripande uppfattning hos respondenterna att diverse abdominala tillstånd kunde predisponera för reflux, vilket stämde överens med resultatet av litteraturstudien. Hos respondenterna fanns uppfattningen att val av läkemedel under anestesi i viss grad påverkar frekvensen av GER, vilket överensstämmer med resultatet av litteraturstudien.